Senaste:
"Yeah, it's okay. Room 93" skrev jag och sprang sedan till toan. Jag borstade snabbt tänderna och sminkade mig, sen sprang jag tillbaka till mitt rum och klädde på mig. Plötsligt knackade det på dörren och jag gick dit för att öppna. Där stod Niall i dörröppningen och log.
_____________________________________________________________________________________

”Hi” sa jag och gav honom en snabb kram.
Mamma reste sig upp från soffan och gick fram till Niall. Hon skakade hans hand.
”Hejsan, och vem du?” frågade hon och log.
”Mamma, du kan inte prata svenska till honom. Han förstår inte” sa jag och gav henne en lätt knuff i höften. Niall stod och log som om han låtsades förstå vad vi sa.
”I’m sorry, who are you?” frågade hon.
”I’m Niall, Nathalies friend” svarade han.
”Du sa aldrig något om en pojke” sa mamma och gav mig en retsam blick.
”Come inside” sa jag och stängde dörren. Niall tog av sig sina skor och gick in.
"Tell me about you" sa mamma.
"Oh, yeah. I'm 19, I'm in a band called One Direction, if you know who we are?" sa Niall.
"Yes, I think I know. You seem to be a really nice guy" sa hon.
"Thank you" sa Niall och log mot mamma. Det gjorde jag också.
På vägen in till mitt sovrum gick vi förbi pappa som fortfarande låg kvar i sängen.
”Hi” sa pappa och nickade mot Niall. Niall log som svar.
När vi kom in till mitt sovrum satte sig Niall på sängen och beskådade min när jag snabbt plockade upp lite kläder som låg på golvet. Jag tog mig en snabb titt i spegeln och satte mig sedan bredvid honom.
”My mum is so embarrassing, she talked swedish to you” sa jag skrattandes.
”It’s okay, I didn't understand a word but it sounds so funny” sa han och log mot mig. Jag log tillbaka.
Niall och jag tittade på varandra ett tag. Jag blev helt vilse i hans blåa ögon. Han placerade sina händer på min midja och tryckte mig sedan bakåt så jag låg ner i sängen med honom över mig. Han kysste mig mjukt och drog sina fingrar genom mitt hår. Jag rös försiktigt.
”You’re so cozy” sa han.
Jag log stort och han kysste mig mitt i léendet. Plötsligt öppnades dörren till sovrummet och mamma kom in bärandes på en tallrik. Niall och jag satte oss snabbt upp och tittade på henne med uppspärrade ögon.
”Ojdå, förlåt om jag störde. Vill ni ha lite munkar?” frågade hon.
”Han förstår fortfarande inte svenska. Lägg dom på bordet och stick” svarade jag irriterad. Mamma la tallriken på bordet och stängde sedan dörren. Jag hatade att hon alltid skulle störa.
”Oh my god, I’m so sorry she interrupted us” sa jag till Niall.
”Don’t be sorry for that” sa han och kysste mig snabbt.
Jag gick för att hämta tallriken från bordet. Jag sträckte fram den mot honom och han log stort.
”Donuts, I love donuts” sa han och tog en munk.
Jag skrattade åt honom och tog sedan en munk själv. Jag ställde ner tallriken på golvet och la mig på mage i sängen. Niall tog en tugga av munken och la sig sedan bredvid mig. Jag tog fram min dator och tittade runt lite på twitter.
"Can I check my twitter?" frågade Niall.
"Sure" svarade jag och vände datorn mot honom.
Han loggade direkt in och jag såg hur många fans som hade twittrat honom.
"I can imagine how hard it must be for the fans" sa jag.
"What do you mean?" frågade han.
"They love you guys so much, and you don't even know they exist" sa jag.
"Don't say that, it's making me feel like I'm a bad person" sa han med en sorgsen röst.
"I'm sorry, but it's true"
_____________________________________________________________________________________
Åhå, vad tycker ni om kapitelet? Minst 15 kommentarer.