Senaste:
När jag satt på bussen på väg hem tänkte jag på London och hur kul det skulle bli. Planet skulle lyfta om bara några timmar. Jag kände hur ett léende kröp upp i mina mungipor.
"Och varför ser du så glad ut?" hörde jag någon fråga. Det var Robin som kom och satte sig bredvid mig.
_____________________________________________________________________________________

”Oj, hej. Det var bara en sak jag tänkte på” svarade jag generat.
Jag har gillat Robin ganska länge nu. Han började i min klass för ungefär ett halvår sen. Jag minns så väl när han klev in i klassrummet den där dagen. Jag kunde inte sluta titta på honom.
”Får man fråga vad?” skrattade Robin och tittade på mig med en fundersam blick.
”Nja, jag vet inte” svarade jag honom.
”Nu ska jag av, vi ses väl” sa Robin och klev av bussen. Jag tittade på honom genom fönstret när han gick utanför. Han var så fin. Bara en liten stund därefter skulle jag också av. Jag släpade fötterna mot gruset när jag gick på gången in till vår lägenhet. Jag öppnade dörren och gick in.
”Hallå?” skrek jag och väntade på att någon skulle svara.
Ingen sa något så jag tog för givet att ingen var hemma. Jag gick in på mitt rum och snubblade nästan över alla kläder jag slängt ut på golvet i morse. Jag tryckte tillbaka alla kläder in i resväskan och stängde den. Jag gäspade stort och kände att mina ögon sved. Jag bestämde mig för att gå och vila en stund så jag kunde hålla mig vaken hela flygresan. Jag kastade mig på sängen och drog täcket över huvudet.
Några timmar senare hörde jag mamma skrika.
"Nathalie, vi ska åka nu!"
Jag hoppade snabbt upp från sängen, tog resväskan i ena handen och min dator i den andra och gick ut till hallen.
"Du glömmer väl ingenting nu?" frågade mamma.
"Nej, jag hoppas inte det" svarade jag.
Jag öppnade ytterdörren och gick ut mot bilen. Pappa stod och packade in alla väskor så jag räckte fram min resväska till honom och han tog emot den. Jag hoppade in i baksätet, sen tog jag fram mitt headset från fickan och slog igång musik. Bilresan till flygplatsen kändes lång, men det var nog för att jag var så himla spänd. Det här skulle bli så kul!
Väl framme på flygplatsen satte vi oss i ett café och väntade på flyget. Jag bad mamma gå och köpa glass till mig samtidigt som jag tog fram min mobil och kollade runt lite på Twitter för att fördriva tiden. Jag såg att Liam från One Direction hade twittrat "Back i London now! x". Jag la bort mobilen och tänkte inte mer på det.
Till slut var det dags att kliva på planet. Jag kände hur det pirrade i magen. Jag satte mig på stolen längst in och tittade ut genom fönster. Mamma satte sig bredvid mig. 10 minuter senare lyfte vi.
"London, here i come!" tänkte jag för mig själv.
_____________________________________________________________________________________
Jag vet att det blev kort, men ni är ju så dåliga på att kommentera. Kom igen, minst 8 kommenterar för nästa kapitel!
Läs lite om novellen här.