I want you - Kapitel 15
Senaste:
"Do you remember that the man in the reception said it was a pool at the hotel? I was just wondering if you wanna come over and.." började jag men han avbröt mig.
"Yes, of course I wanna come" sa han och jag log. Mamma och pappa stirrade på mig.
_____________________________________________________________________________________
”Ska ni bada?” frågade mamma.
”Ja, vi hade tänkt det. Men han kommer snart så jag måste till hotellrummet och byta om. Nyckeln?” sa jag till mamma. Hon tog upp nyckeln från sin väska och gav den till mig. Jag lämnade min tallrik på bordet och gick upp till hotellrummet. När jag kom in styrde jag mina steg mot mitt sovrum och började rota i väskan efter andra kläder och en bikini. Jag hade flera stycken med mig så jag var tvungen att prova allihopa. Tillslut hittade jag en svart med rosa blommor. Jag tittade mig i spegeln och tyckte att det såg helt okej ut. Plötsligt hörde jag mobilen började ringa och jag slängde mig över sängen och svarade. Det var Niall.
"I'm outside the door" sa han.
"I'm coming" svarade jag och la sedan på.
Jag tog snabbt på mig en svart klänning för att slippa gå till dörren i bara bikini. När jag öppnade stod han där och log stort med en väska hängandes över axeln.
"Hi babe" sa han och kysste mig.
"Hi hottie" svarade jag och Niall log mot mig.
Han kom in på hotellrummet och tog av sig sina skor i hallen.
"Mum and dad isn't here, just so you know" sa jag.
"Yeah, I can see that" sa han.
Jag gick in till mitt sovrum och jag såg i ögonvrån att Niall kom efter mig. Jag satte ner lite saker i en väska och Niall halvlåg i sängen och tittade på mig när jag sprang kors och tvärs över hela rummet.
"I have looked forward to this" sa han.
"I don't think you had so much time to look forward to this. I called you and ask if you wanna come for half an hour ago" sa jag skrattandes.
"But I have really look forward to this in half an hour" sa han. Vi båda skrattade.
"I'm ready" sa jag och Niall ställde sig upp från sängen.
Han tog tag i min hand och vi gick ner för trapporna tills vi kom ner till poolområdet. Vi tittade oss omkring och det var inte ens människa där.
"It looks like we're gonna be alone" sa han och kysste mig snabbt.
Han vände sig sedan om och gick för att byta om. Jag kom på att jag redan hade på mig min bikini under klänningen så jag behövde inte byta om. Jag gick och satte mig i en av sofforna som stod runt poolen och väntade på att Niall skulle bli klar. Jag satt där och väntade i säkert 10 minuter. Plötsligt såg jag honom kom utspringandes. Han tog fart och dök rakt ner i vattnet.
"Oh my god" sa jag när vattnet stänke upp på mig.
Det tog ett tag innan han kom upp till ytan.
"The water is so warm and nice. Jump in, chicken" sa han och skrattade.
"I'm coming" sa jag och drog av mig min klänning. Sedan hoppade jag försiktigt ner i vattnet så mitt ansikte inte inte skulle hamna under ytan.
"You really are a chicken" sa Niall och simmade mot mig.
"And that's why I wanna eat you" fortsatte han och kramade om mig hårt. Jag skrattade åt hur töntig han var.
"You can't dive?" frågade han.
"No" svarade jag och dök sedan ner. Efter ett tag kände jag hur jag behövde luft och jag simmade upp mot ytan.
"You said you couldn't dive" utbrast han.
"Probably I lied" sa jag och flinade mot honom. Han log.
_____________________________________________________________________________________
Har massor jag måste plugga men var snäll och skrev ett kapitel ändå.
Vad tycker ni om det? Minst 10 kommentarer, men försök med 15 så blir vi jätte glada! :D
"Do you remember that the man in the reception said it was a pool at the hotel? I was just wondering if you wanna come over and.." började jag men han avbröt mig.
"Yes, of course I wanna come" sa han och jag log. Mamma och pappa stirrade på mig.
_____________________________________________________________________________________
”Ska ni bada?” frågade mamma.
”Ja, vi hade tänkt det. Men han kommer snart så jag måste till hotellrummet och byta om. Nyckeln?” sa jag till mamma. Hon tog upp nyckeln från sin väska och gav den till mig. Jag lämnade min tallrik på bordet och gick upp till hotellrummet. När jag kom in styrde jag mina steg mot mitt sovrum och började rota i väskan efter andra kläder och en bikini. Jag hade flera stycken med mig så jag var tvungen att prova allihopa. Tillslut hittade jag en svart med rosa blommor. Jag tittade mig i spegeln och tyckte att det såg helt okej ut. Plötsligt hörde jag mobilen började ringa och jag slängde mig över sängen och svarade. Det var Niall.
"I'm outside the door" sa han.
"I'm coming" svarade jag och la sedan på.
Jag tog snabbt på mig en svart klänning för att slippa gå till dörren i bara bikini. När jag öppnade stod han där och log stort med en väska hängandes över axeln.
"Hi babe" sa han och kysste mig.
"Hi hottie" svarade jag och Niall log mot mig.
Han kom in på hotellrummet och tog av sig sina skor i hallen.
"Mum and dad isn't here, just so you know" sa jag.
"Yeah, I can see that" sa han.
Jag gick in till mitt sovrum och jag såg i ögonvrån att Niall kom efter mig. Jag satte ner lite saker i en väska och Niall halvlåg i sängen och tittade på mig när jag sprang kors och tvärs över hela rummet.
"I have looked forward to this" sa han.
"I don't think you had so much time to look forward to this. I called you and ask if you wanna come for half an hour ago" sa jag skrattandes.
"But I have really look forward to this in half an hour" sa han. Vi båda skrattade.
"I'm ready" sa jag och Niall ställde sig upp från sängen.
Han tog tag i min hand och vi gick ner för trapporna tills vi kom ner till poolområdet. Vi tittade oss omkring och det var inte ens människa där.
"It looks like we're gonna be alone" sa han och kysste mig snabbt.
Han vände sig sedan om och gick för att byta om. Jag kom på att jag redan hade på mig min bikini under klänningen så jag behövde inte byta om. Jag gick och satte mig i en av sofforna som stod runt poolen och väntade på att Niall skulle bli klar. Jag satt där och väntade i säkert 10 minuter. Plötsligt såg jag honom kom utspringandes. Han tog fart och dök rakt ner i vattnet.
"Oh my god" sa jag när vattnet stänke upp på mig.
Det tog ett tag innan han kom upp till ytan.
"The water is so warm and nice. Jump in, chicken" sa han och skrattade.
"I'm coming" sa jag och drog av mig min klänning. Sedan hoppade jag försiktigt ner i vattnet så mitt ansikte inte inte skulle hamna under ytan.
"You really are a chicken" sa Niall och simmade mot mig.
"And that's why I wanna eat you" fortsatte han och kramade om mig hårt. Jag skrattade åt hur töntig han var.
"You can't dive?" frågade han.
"No" svarade jag och dök sedan ner. Efter ett tag kände jag hur jag behövde luft och jag simmade upp mot ytan.
"You said you couldn't dive" utbrast han.
"Probably I lied" sa jag och flinade mot honom. Han log.
_____________________________________________________________________________________
Har massor jag måste plugga men var snäll och skrev ett kapitel ändå.
Vad tycker ni om det? Minst 10 kommentarer, men försök med 15 så blir vi jätte glada! :D
I want you - Kapitel 14
Senaste:
”I’m sorry but I forgot the time and now I'm gonna be late to an interview, bye” sa han och kysste mig snabbt hejdå.
"Bye" sa jag och tittade sedan på honom genom glasdörrarna när han försvann bakom hörnet.
_____________________________________________________________________________________
Jag gick tillbaka till hotellrummet igen. Jag klev in genom dörren och gick mot mitt sovrum.
”Vart är killen?” frågade mamma.
”Han har ett namn, Niall. Han hade en intervju så han var tvungen att gå” sa jag stängde dörren till rummet. Jag tog fram min mobil och ringde till Sanna. Jag kände att jag behövde prata med henne.
"Hallå?" svarade hon,
"Hej, det är jag" sa jag med en låg röst.
"Nathalie, hej. Är allt bra?" frågade hon.
"Allt är bra. Jag ville bara säga förlåt för igår. Jag var så förvirrad och jag visste inte vem jag skulle ringa" sa jag.
"Du behöver inte säga förlåt för det, du vet att du alltid kan ringa mig om något är fel" sa hon. Jag log.
"Hur är det mellan dig och Niall? Jag kan knappt fatta att min bästa vän har något på gång med Niall från One Direction. Du förstår inte hur avundsjuk jag är" sa hon.
"Du har mycket att vara avundsjuk över, han är verkligen jätte snäll. Allt är bra mellan oss, jag har pratat med mamma och pappa och dom låter mig stanna längre" sa jag.
"Va? Nej" sa hon förvånat.
"Vadå?" frågade jag.
"Du kan inte stanna. Du kommer missa jätte mycket i skolan, och vi saknar dig" sa hon.
"Tiden kommer gå fort, tro mig" sa jag.
"Okej då. Vad ska du göra ikväll?" frågade hon.
"Jag vet inte riktigt. Hörde att dom hade en pool här på hotellet, ska ringa Niall senare och fråga om han vill komma hit. Vi har inte hunnit ha så mycket tid tillsammans ännu" sa jag.
"Åh, vad mysigt. Hälsa honom från mig! Men du, jag måste gå nu, puss" sa hon
"Puss" svarade jag och la sedan på. Jag gick ut från sovrummet och satt mig i soffan.
"Ska ni gå och äta middag snart eller? Jag är hungrig" frågade jag mamma och pappa.
"Vi tänkte precis gå. Kom då" sa mamma och gick mot dörren. Pappa och jag följde efter. Vi gick ner till hotellrestaurangen och jag lutade mig över buffébordet för att tittade vad som fanns. Jag plockade lite av varje på min tallrik och gick sedan och satte mig vid ett bord. Mamma och pappa kom precis efter. Vi åt länge och jag njöt av varje tugga. Jag lutade mig bakåt på stolen.
"Åh, gud vad mätt jag blev" skrek jag nästan ut och satte sedan min hand över munnen.
"Var tyst" sa mamma bestämt. Jag skrattade.
Jag tog upp min mobilen och letade upp Niall i mina kontakter. Jag hoppades han var klar med alla intervjuver.
"Hello?" svarade han
"Hi, it's me. Are the interviews finished?" frågade jag.
"Yes, the last one was just finished" svarade han.
"Do you remember that the man in the reception said it was a pool at the hotel? I was just wondering if you wanna come over and.." började jag men han avbröt mig.
"Yes, of course I wanna come" sa han och jag log. Mamma och pappa stirrade på mig.
_____________________________________________________________________________________
Jag (Cissi) har inte sovit något inatt och jag mår riktigt illa just nu, därför orkar jag verkligen inte skriva längre eller bättre än såhär. Hoppas ni inte tyckte det var alltför dåligt i alla fall! Kommentera?
”I’m sorry but I forgot the time and now I'm gonna be late to an interview, bye” sa han och kysste mig snabbt hejdå.
"Bye" sa jag och tittade sedan på honom genom glasdörrarna när han försvann bakom hörnet.
_____________________________________________________________________________________
Jag gick tillbaka till hotellrummet igen. Jag klev in genom dörren och gick mot mitt sovrum.
”Vart är killen?” frågade mamma.
”Han har ett namn, Niall. Han hade en intervju så han var tvungen att gå” sa jag stängde dörren till rummet. Jag tog fram min mobil och ringde till Sanna. Jag kände att jag behövde prata med henne.
"Hallå?" svarade hon,
"Hej, det är jag" sa jag med en låg röst.
"Nathalie, hej. Är allt bra?" frågade hon.
"Allt är bra. Jag ville bara säga förlåt för igår. Jag var så förvirrad och jag visste inte vem jag skulle ringa" sa jag.
"Du behöver inte säga förlåt för det, du vet att du alltid kan ringa mig om något är fel" sa hon. Jag log.
"Hur är det mellan dig och Niall? Jag kan knappt fatta att min bästa vän har något på gång med Niall från One Direction. Du förstår inte hur avundsjuk jag är" sa hon.
"Du har mycket att vara avundsjuk över, han är verkligen jätte snäll. Allt är bra mellan oss, jag har pratat med mamma och pappa och dom låter mig stanna längre" sa jag.
"Va? Nej" sa hon förvånat.
"Vadå?" frågade jag.
"Du kan inte stanna. Du kommer missa jätte mycket i skolan, och vi saknar dig" sa hon.
"Tiden kommer gå fort, tro mig" sa jag.
"Okej då. Vad ska du göra ikväll?" frågade hon.
"Jag vet inte riktigt. Hörde att dom hade en pool här på hotellet, ska ringa Niall senare och fråga om han vill komma hit. Vi har inte hunnit ha så mycket tid tillsammans ännu" sa jag.
"Åh, vad mysigt. Hälsa honom från mig! Men du, jag måste gå nu, puss" sa hon
"Puss" svarade jag och la sedan på. Jag gick ut från sovrummet och satt mig i soffan.
"Ska ni gå och äta middag snart eller? Jag är hungrig" frågade jag mamma och pappa.
"Vi tänkte precis gå. Kom då" sa mamma och gick mot dörren. Pappa och jag följde efter. Vi gick ner till hotellrestaurangen och jag lutade mig över buffébordet för att tittade vad som fanns. Jag plockade lite av varje på min tallrik och gick sedan och satte mig vid ett bord. Mamma och pappa kom precis efter. Vi åt länge och jag njöt av varje tugga. Jag lutade mig bakåt på stolen.
"Åh, gud vad mätt jag blev" skrek jag nästan ut och satte sedan min hand över munnen.
"Var tyst" sa mamma bestämt. Jag skrattade.
Jag tog upp min mobilen och letade upp Niall i mina kontakter. Jag hoppades han var klar med alla intervjuver.
"Hello?" svarade han
"Hi, it's me. Are the interviews finished?" frågade jag.
"Yes, the last one was just finished" svarade han.
"Do you remember that the man in the reception said it was a pool at the hotel? I was just wondering if you wanna come over and.." började jag men han avbröt mig.
"Yes, of course I wanna come" sa han och jag log. Mamma och pappa stirrade på mig.
_____________________________________________________________________________________
Jag (Cissi) har inte sovit något inatt och jag mår riktigt illa just nu, därför orkar jag verkligen inte skriva längre eller bättre än såhär. Hoppas ni inte tyckte det var alltför dåligt i alla fall! Kommentera?
I want you - Kapitel 13
Senaste:
"What do you mean?" frågade han.
"They love you guys so much, and you don't even know they exist" sa jag.
"Don't say that, it's making me feel like I'm a bad person" sa han med en sorgsen röst.
"I'm sorry, but it's true""What do you mean?" frågade han.
"They love you guys so much, and you don't even know they exist" sa jag.
"Don't say that, it's making me feel like I'm a bad person" sa han med en sorgsen röst.
_____________________________________________________________________________________
”Yes, I know. But I can’t follow them all. They’re too many” sa han.
”You don’t even follow me” sa jag och skrattade.
”Oh, I haven't thought about that. I’m gonna do it right now” sa han och gick in på min twitter. Han tryckte på ”Follow” och log sedan stort mot mig. Jag log tillbaka.
”You’re too cute” sa jag.
”Not as cute as you” sa han och strök mig på kinden.
"What do you wanna do? ” frågade jag honom.
”I don’t know, is there something funny to do here at the hotel?” frågade han.
”I don’t know. Let’s go and check that out” svarade jag.
Vi ställde oss upp från sängen och gick ut från mitt sovrum.
”Vart ska ni?” frågade mamma när vi stod och tog på oss våra skor.
”Ut” sa jag och tog tag i Nialls hand.
Vi gick genom korridoren och ner för trappan till lobbyn. Det stod en man bakom receptionsdisken.
”Do you have any fun things to do at this hotel?” frågade Niall.
”Yes, we have a pool and a spa downstairs” sa mannen och pekade på trappan som gick neråt.
”Anything else?” frågade jag.
”If you go up and then take right there’s a game room, it’s mostly for children but go and check it out. Maybe you will like it” sa han vänligt.
Jag och Niall tittade snabbt på varandra och gick sedan upp för trappan. När vi kom upp gick vi direkt till höger. Vi kom in i ett stort rum där det satt några barn och spelade tv-spel i ett hörn. Dom tittade på oss när vi klev in i rummet. Jag fnissade lite.
”Oh, look. Guitars” sa Niall. Jag såg att det hängde 3 gitarrer på väggen. Han gick dit och tog ner en gitarr och drog sedan sina fingrarna en gång över strängarna.
”Come here” sa han och tog min hand.
Vi gick in i ett litet rum på sidan om. Det stod en soffa mot väggen och en stor tv mitt emot. Niall satte sig i soffan med gitarren i knät. Jag satte mig bredvid honom och tittade runt lite. Plötsligt började han sjunga och spela.
"I've tried playing it cool. Girl, when I'm looking at you. I can never be brave, cause you make my heart race" sjöng han och jag kunde inte låta bli att le. Jag satte min hand försiktigt på hans ben och lyssnade noga hela låten.
”Oh my god, Niall. Your so talented” sa jag och kramade om honom. Han kysste mig som svar.
"I've never heard you sing a whole song by yourself, you're so good" sa jag.
"Thank you, I don't use too play whole songs by myself, and in the band I don't have so much solos" sa han.
"You shold have, you're amazing" sa jag och log mot honom.
Plötsligt ringde hans mobil. Han tog upp den från fickan och tittade på skärmen.
”It’s Louis” sa han och svarade sedan. Jag kunde höra vad dom sa.
”Where are you? The interview starts in 5 minutes” sa Louis och lät stressad.
”Oh shit, I’ll be there in a minute” sa Niall och la på. Han ställde sig upp och gick med snabba steg och hängde tillbaka gitarren på väggen. Jag följde efter honom ner för trappan till lobbyn. Han stannade vid dörren och vände sig om mot mig.
”I’m sorry but I forgot the time and now I'm gonna be late to an interview, bye” sa han och kysste mig snabbt hejdå.
"Bye" sa jag och tittade sedan på honom genom glasdörrarna när han försvann bakom hörnet.
_____________________________________________________________________________________
Vad tycker ni om kapitelet? Bra/dåligt? Minst 10 kommentarer. Sen undrar vi också om ni tycker vi borde göra ett inlägg där vi berättar om oss själva? Kommentera! :D
I want you - Kapitel 12
Senaste:
"Yeah, it's okay. Room 93" skrev jag och sprang sedan till toan. Jag borstade snabbt tänderna och sminkade mig, sen sprang jag tillbaka till mitt rum och klädde på mig. Plötsligt knackade det på dörren och jag gick dit för att öppna. Där stod Niall i dörröppningen och log.
_____________________________________________________________________________________
”Hi” sa jag och gav honom en snabb kram.
Mamma reste sig upp från soffan och gick fram till Niall. Hon skakade hans hand.
”Hejsan, och vem du?” frågade hon och log.
”Mamma, du kan inte prata svenska till honom. Han förstår inte” sa jag och gav henne en lätt knuff i höften. Niall stod och log som om han låtsades förstå vad vi sa.
”I’m sorry, who are you?” frågade hon.
”I’m Niall, Nathalies friend” svarade han.
”Du sa aldrig något om en pojke” sa mamma och gav mig en retsam blick.
”Come inside” sa jag och stängde dörren. Niall tog av sig sina skor och gick in.
"Tell me about you" sa mamma.
"Oh, yeah. I'm 19, I'm in a band called One Direction, if you know who we are?" sa Niall.
"Yes, I think I know. You seem to be a really nice guy" sa hon.
"Thank you" sa Niall och log mot mamma. Det gjorde jag också.
På vägen in till mitt sovrum gick vi förbi pappa som fortfarande låg kvar i sängen.
”Hi” sa pappa och nickade mot Niall. Niall log som svar.
När vi kom in till mitt sovrum satte sig Niall på sängen och beskådade min när jag snabbt plockade upp lite kläder som låg på golvet. Jag tog mig en snabb titt i spegeln och satte mig sedan bredvid honom.
”My mum is so embarrassing, she talked swedish to you” sa jag skrattandes.
”It’s okay, I didn't understand a word but it sounds so funny” sa han och log mot mig. Jag log tillbaka.
Niall och jag tittade på varandra ett tag. Jag blev helt vilse i hans blåa ögon. Han placerade sina händer på min midja och tryckte mig sedan bakåt så jag låg ner i sängen med honom över mig. Han kysste mig mjukt och drog sina fingrar genom mitt hår. Jag rös försiktigt.
”You’re so cozy” sa han.
Jag log stort och han kysste mig mitt i léendet. Plötsligt öppnades dörren till sovrummet och mamma kom in bärandes på en tallrik. Niall och jag satte oss snabbt upp och tittade på henne med uppspärrade ögon.
”Ojdå, förlåt om jag störde. Vill ni ha lite munkar?” frågade hon.
”Han förstår fortfarande inte svenska. Lägg dom på bordet och stick” svarade jag irriterad. Mamma la tallriken på bordet och stängde sedan dörren. Jag hatade att hon alltid skulle störa.
”Oh my god, I’m so sorry she interrupted us” sa jag till Niall.
”Don’t be sorry for that” sa han och kysste mig snabbt.
Jag gick för att hämta tallriken från bordet. Jag sträckte fram den mot honom och han log stort.
”Donuts, I love donuts” sa han och tog en munk.
Jag skrattade åt honom och tog sedan en munk själv. Jag ställde ner tallriken på golvet och la mig på mage i sängen. Niall tog en tugga av munken och la sig sedan bredvid mig. Jag tog fram min dator och tittade runt lite på twitter.
"Can I check my twitter?" frågade Niall.
"Sure" svarade jag och vände datorn mot honom.
Han loggade direkt in och jag såg hur många fans som hade twittrat honom.
"I can imagine how hard it must be for the fans" sa jag.
"What do you mean?" frågade han.
"They love you guys so much, and you don't even know they exist" sa jag.
"Don't say that, it's making me feel like I'm a bad person" sa han med en sorgsen röst.
"I'm sorry, but it's true"
_____________________________________________________________________________________
Åhå, vad tycker ni om kapitelet? Minst 15 kommentarer.
"Yeah, it's okay. Room 93" skrev jag och sprang sedan till toan. Jag borstade snabbt tänderna och sminkade mig, sen sprang jag tillbaka till mitt rum och klädde på mig. Plötsligt knackade det på dörren och jag gick dit för att öppna. Där stod Niall i dörröppningen och log.
_____________________________________________________________________________________
”Hi” sa jag och gav honom en snabb kram.
Mamma reste sig upp från soffan och gick fram till Niall. Hon skakade hans hand.
”Hejsan, och vem du?” frågade hon och log.
”Mamma, du kan inte prata svenska till honom. Han förstår inte” sa jag och gav henne en lätt knuff i höften. Niall stod och log som om han låtsades förstå vad vi sa.
”I’m sorry, who are you?” frågade hon.
”I’m Niall, Nathalies friend” svarade han.
”Du sa aldrig något om en pojke” sa mamma och gav mig en retsam blick.
”Come inside” sa jag och stängde dörren. Niall tog av sig sina skor och gick in.
"Tell me about you" sa mamma.
"Oh, yeah. I'm 19, I'm in a band called One Direction, if you know who we are?" sa Niall.
"Yes, I think I know. You seem to be a really nice guy" sa hon.
"Thank you" sa Niall och log mot mamma. Det gjorde jag också.
På vägen in till mitt sovrum gick vi förbi pappa som fortfarande låg kvar i sängen.
”Hi” sa pappa och nickade mot Niall. Niall log som svar.
När vi kom in till mitt sovrum satte sig Niall på sängen och beskådade min när jag snabbt plockade upp lite kläder som låg på golvet. Jag tog mig en snabb titt i spegeln och satte mig sedan bredvid honom.
”My mum is so embarrassing, she talked swedish to you” sa jag skrattandes.
”It’s okay, I didn't understand a word but it sounds so funny” sa han och log mot mig. Jag log tillbaka.
Niall och jag tittade på varandra ett tag. Jag blev helt vilse i hans blåa ögon. Han placerade sina händer på min midja och tryckte mig sedan bakåt så jag låg ner i sängen med honom över mig. Han kysste mig mjukt och drog sina fingrar genom mitt hår. Jag rös försiktigt.
”You’re so cozy” sa han.
Jag log stort och han kysste mig mitt i léendet. Plötsligt öppnades dörren till sovrummet och mamma kom in bärandes på en tallrik. Niall och jag satte oss snabbt upp och tittade på henne med uppspärrade ögon.
”Ojdå, förlåt om jag störde. Vill ni ha lite munkar?” frågade hon.
”Han förstår fortfarande inte svenska. Lägg dom på bordet och stick” svarade jag irriterad. Mamma la tallriken på bordet och stängde sedan dörren. Jag hatade att hon alltid skulle störa.
”Oh my god, I’m so sorry she interrupted us” sa jag till Niall.
”Don’t be sorry for that” sa han och kysste mig snabbt.
Jag gick för att hämta tallriken från bordet. Jag sträckte fram den mot honom och han log stort.
”Donuts, I love donuts” sa han och tog en munk.
Jag skrattade åt honom och tog sedan en munk själv. Jag ställde ner tallriken på golvet och la mig på mage i sängen. Niall tog en tugga av munken och la sig sedan bredvid mig. Jag tog fram min dator och tittade runt lite på twitter.
"Can I check my twitter?" frågade Niall.
"Sure" svarade jag och vände datorn mot honom.
Han loggade direkt in och jag såg hur många fans som hade twittrat honom.
"I can imagine how hard it must be for the fans" sa jag.
"What do you mean?" frågade han.
"They love you guys so much, and you don't even know they exist" sa jag.
"Don't say that, it's making me feel like I'm a bad person" sa han med en sorgsen röst.
"I'm sorry, but it's true"
_____________________________________________________________________________________
Åhå, vad tycker ni om kapitelet? Minst 15 kommentarer.
I want you - Kapitel 11
Senaste:
Jag satte mig på sängen och bestämde mig för att ringa Niall och säga att jag hade kommit fram, så han inte behövde oroa sig. Jag tog upp mobilen och letade igenom mina kontakter tills jag hittade honom. Jag förde telefonen mot örat och väntade. Inget svar. Jag la på och ringde sedan upp ännu en gång. Varför svarade han inte?
_____________________________________________________________________________________
Jag slängde mig på sängen och provade ringa igen. Jag blev oroligare och oroligare för varje gång han inte svarade. Jag bestämde mig för att ringa en sista gång innan jag gav upp. Jag väntade länge innan jag hörde att han svarade.
”Hi Nathalie, are you at the hotel yet?” svarade han.
”Yes, I am. Why didn’t you answer? I have called you a houndred times. I was getting worried” sa jag oroligt.
”Oh, me and the boys went swimming. I’m so sorry” sa han.
”It’s okay” svarade jag.
”So, have you talked to your parents about staying longer?” frågade han.
”No, not yet. I have been thinking and I really wanna stay, but not for so many weeks” svarade jag.
”I'm glad for every day I can spend with you. Go talk to them now and text me when you have done it” sa han.
"Okay” sa jag och la sedan på. Jag kastade min mobil på sängen och gick ut från mitt sovrum för att prata med mamma och pappa.
”Mamma, pappa? Jag måste prata med er om en sak” sa jag och satte mig mellan dom i soffan.
Jag satte mig på sängen och bestämde mig för att ringa Niall och säga att jag hade kommit fram, så han inte behövde oroa sig. Jag tog upp mobilen och letade igenom mina kontakter tills jag hittade honom. Jag förde telefonen mot örat och väntade. Inget svar. Jag la på och ringde sedan upp ännu en gång. Varför svarade han inte?
_____________________________________________________________________________________
Jag slängde mig på sängen och provade ringa igen. Jag blev oroligare och oroligare för varje gång han inte svarade. Jag bestämde mig för att ringa en sista gång innan jag gav upp. Jag väntade länge innan jag hörde att han svarade.
”Hi Nathalie, are you at the hotel yet?” svarade han.
”Yes, I am. Why didn’t you answer? I have called you a houndred times. I was getting worried” sa jag oroligt.
”Oh, me and the boys went swimming. I’m so sorry” sa han.
”It’s okay” svarade jag.
”So, have you talked to your parents about staying longer?” frågade han.
”No, not yet. I have been thinking and I really wanna stay, but not for so many weeks” svarade jag.
”I'm glad for every day I can spend with you. Go talk to them now and text me when you have done it” sa han.
"Okay” sa jag och la sedan på. Jag kastade min mobil på sängen och gick ut från mitt sovrum för att prata med mamma och pappa.
”Mamma, pappa? Jag måste prata med er om en sak” sa jag och satte mig mellan dom i soffan.
”Har det hänt något?” frågade pappa och såg orolig ut.
”Nej, det är lugnt. Det är bara såhär att..” började jag.
Jag blev tyst i några sekunder innan jag fortsatte.
”Jag har träffat kompisar här som jag verkligen gillar, jag tar upp det här nu så jag slipper gå och fundera på det mer. Men kan jag få stanna några veckor längre än er?” sa jag.
Det blev tyst och jag såg att dom tittade på varandra.
”Vad är det för kompisar?” frågade pappa.
”Ta det lugnt, dom är snälla” sa jag med en lugnande röst.
”Jag tänker absolut inte lämna dig ensam kvar med någon jag inte har träffat, bjud hit dom imorgon så får vi träffa dom en liten stund” sa mamma.
”Det är fem stycken..” sa jag och tittade på henne.
”Ojdå. Bjud hit en av dom så får vi se sen” sa hon och log.
Jag hoppade upp från soffan och gick med snabba steg in till mitt sovrum. Jag trodde aldrig att dom skulle gå med på det här. Jag tog upp telefonen och skrev ett sms till Niall.
”They said yes! But only if they could meet one of you, can you please come over tomorrow?” skrev jag och tryckte sedan snabbt på skicka. Han svarade snabbt.
"I’m so happy right now. Of course I can come over, I'll text you tomorrow morning. Goodnight babe xx”
”Goodnight xx” svarade jag och bäddade sedan ner mig i min säng. Morgonen därpå vaknade jag ganska tidigt. Solen bländade mina ögon när jag öppnade dom. Jag drog på mig min morgonrock och tittade i köket efter något att äta. Det fanns inte så mycket förutom bröd, juice, smör och munkar.
”Ska du inte med oss och äta hotellfrukost idag heller?” frågade mamma som låg i sängen.
”Nej, jag klarar mig” sa jag och log mot henne. Jag bredde mig en macka och tog med mig den in till mitt sovrum. Precis när jag klev in i rummet vibrerade min mobil. Det var Niall som skickade ett sms.
"I know it's early but can I come over now? I have an interview with the boys later so I can't then" skrev han.
Jag hade inte klätt på mig, bortstat tänderna eller sminkat mig ännu. Jag fick panik och svarade snabbt tillbaka.
"Yeah, it's okay. Room 93" skrev jag och sprang sedan till toan. Jag borstade snabbt tänderna och sminkade mig, sen sprang jag tillbaka till mitt rum och klädde på mig. Plötsligt knackade det på dörren och jag gick dit för att öppna. Där stod Niall i dörröppningen och log.
_____________________________________________________________________________________
Whoop whoop! Vad tycker ni om kapitlet? Minst 10 kommentarer, men försök med 15 så blir vi glada :D
”Nej, det är lugnt. Det är bara såhär att..” började jag.
Jag blev tyst i några sekunder innan jag fortsatte.
”Jag har träffat kompisar här som jag verkligen gillar, jag tar upp det här nu så jag slipper gå och fundera på det mer. Men kan jag få stanna några veckor längre än er?” sa jag.
Det blev tyst och jag såg att dom tittade på varandra.
”Vad är det för kompisar?” frågade pappa.
”Ta det lugnt, dom är snälla” sa jag med en lugnande röst.
”Jag tänker absolut inte lämna dig ensam kvar med någon jag inte har träffat, bjud hit dom imorgon så får vi träffa dom en liten stund” sa mamma.
”Det är fem stycken..” sa jag och tittade på henne.
”Ojdå. Bjud hit en av dom så får vi se sen” sa hon och log.
Jag hoppade upp från soffan och gick med snabba steg in till mitt sovrum. Jag trodde aldrig att dom skulle gå med på det här. Jag tog upp telefonen och skrev ett sms till Niall.
”They said yes! But only if they could meet one of you, can you please come over tomorrow?” skrev jag och tryckte sedan snabbt på skicka. Han svarade snabbt.
"I’m so happy right now. Of course I can come over, I'll text you tomorrow morning. Goodnight babe xx”
”Goodnight xx” svarade jag och bäddade sedan ner mig i min säng. Morgonen därpå vaknade jag ganska tidigt. Solen bländade mina ögon när jag öppnade dom. Jag drog på mig min morgonrock och tittade i köket efter något att äta. Det fanns inte så mycket förutom bröd, juice, smör och munkar.
”Ska du inte med oss och äta hotellfrukost idag heller?” frågade mamma som låg i sängen.
”Nej, jag klarar mig” sa jag och log mot henne. Jag bredde mig en macka och tog med mig den in till mitt sovrum. Precis när jag klev in i rummet vibrerade min mobil. Det var Niall som skickade ett sms.
"I know it's early but can I come over now? I have an interview with the boys later so I can't then" skrev han.
Jag hade inte klätt på mig, bortstat tänderna eller sminkat mig ännu. Jag fick panik och svarade snabbt tillbaka.
"Yeah, it's okay. Room 93" skrev jag och sprang sedan till toan. Jag borstade snabbt tänderna och sminkade mig, sen sprang jag tillbaka till mitt rum och klädde på mig. Plötsligt knackade det på dörren och jag gick dit för att öppna. Där stod Niall i dörröppningen och log.
_____________________________________________________________________________________
Whoop whoop! Vad tycker ni om kapitlet? Minst 10 kommentarer, men försök med 15 så blir vi glada :D
I want you - Kapitel 10
Senaste:
"This is so complicated" sa jag och suckade.
"Come on, try to have a good time with me and the boys now" sa han och tog tag i min hand. Vi ställde oss upp och gick tillbaka till killarna som satt kvar i stolarna vid strandkanten. Louis busvisslade när vi kom tillbaka.
_____________________________________________________________________________________
”Is everything okay?” sa Liam som säkert såg att jag hade gråtit.
”Everything is fine” sa jag och log mot honom.
”Do you guys wanna play some volleyball?” frågade Zayn och tog upp en boll från sin väska.
”Yeah” sa jag och tittade på Niall. Han sa ingenting.
”Which teams?” frågade Zayn.
”I’m with Nathalie and Niall” sa Harry och log mot oss.
”Then I’m with Zayn och Louis” sa Liam och klappade ihop sina händer.
Vi gick mot volleyboll nätet som låg en bit ifrån där vi hade suttit. När vi kom fram ställde vi oss på varsin sida.
”Are you ready?” skrek Louis och innan vi ens hade hunnit svara hade han skjutit iväg bollen mot vår sida. Jag hade inte spelat volleyboll på flera år och därför var jag väldigt dåligt. Alla skrattade och hade kul, jag älskade att se hur nära killarna stod varandra. Tiden rann iväg och när vi hade spelat ett tag började jag flåsa av utmattning.
”Im so tired” klämde jag ur mig.
”Me too” sa Louis och Niall i kör.
”What time is it? Maybe I should go back to the hotel” sa jag.
"Don't go" utbrast Harry. Jag tittade på honom med en förvånad blick.
Niall tittade på klockan som han hade runt handleden.
”It’s 9 pm” svarade han.
”I think i need to go back, my mum probably wonder where I am” sa jag och tittade på Niall.
”Oh, okay. Can I walk you a little bit?” frågade han.
”Yeah, if you want to” svarade jag och kramade sedan dom andra killarna hejdå. Jag kände att Harry höll kvar mig i sin famn några extra sekunder. Niall harklade sig.
”See you around” sa Louis.
Jag och Niall började sakta gå mot hotellet. Vi gick nära varandra och jag kände hur våra händer nuddades ibland.
”I’ve had a great evening, you seem to like the boys now” sa han när vi hade gått en bit.
"Yes, Louis is so funny and Liam and Zayn seems to be so nice. I really like them" sa jag och log.
"..and Harry?" sa Niall och såg ut som ett frågetecken.
"Oh, I forgot him. Yes, he's a cool guy" svarade jag.
När vi kommit en bit efter vägen bestämde sig Niall för att vända tillbaka till stranden.
”I’m gonna go back to the boys now, call me later so I know that you got there safely, okay?" sa han.
”Okay, I'll call you” svarade jag.
”But before you go, I just want you to know that I really like you, Nathalie” sa han och tittade mig rakt i ögonen.
Jag tittade på honom i några sekunder.
”I like you too, Niall” sa jag och log mot honom.
Han tog tag i mitt huvud med båda händerna och kysste mig mjukt i mungipan. Efter ett tag släppte han taget om mig. Jag bet mig försiktigt i läppen och tittade på honom.
Han tog tag i min hand och släppte den sedan försiktigt när han började gå åt det andra hållet.
Resten av vägen till hotellet gick jag bara och tänkte. Hur skulle jag ens klara av att åka härifrån? Jag tyckte faktiskt om Niall väldigt mycket, även fast jag inte kände honom så bra än. Jag kommer ju bryta ihop när jag måste åka.
När jag kom fram knackade jag på dörren till vårt rum. Mamma öppnade.
"Hej" sa jag snabbt och gick med raska steg in till mitt sovrum.
Jag satte mig på sängen och bestämde mig för att ringa Niall och säga att jag hade kommit fram, så han inte behövde oroa sig. Jag tog upp mobilen och letade igenom mina kontakter tills jag hittade honom. Jag förde telefonen mot örat och väntade. Inget svar. Jag la på och ringde sedan upp ännu en gång. Varför svarade han inte?
_____________________________________________________________________________________
Vad tycker ni? Minst 10 kommentarer :D
"This is so complicated" sa jag och suckade.
"Come on, try to have a good time with me and the boys now" sa han och tog tag i min hand. Vi ställde oss upp och gick tillbaka till killarna som satt kvar i stolarna vid strandkanten. Louis busvisslade när vi kom tillbaka.
_____________________________________________________________________________________
”Is everything okay?” sa Liam som säkert såg att jag hade gråtit.
”Everything is fine” sa jag och log mot honom.
”Do you guys wanna play some volleyball?” frågade Zayn och tog upp en boll från sin väska.
”Yeah” sa jag och tittade på Niall. Han sa ingenting.
”Which teams?” frågade Zayn.
”I’m with Nathalie and Niall” sa Harry och log mot oss.
”Then I’m with Zayn och Louis” sa Liam och klappade ihop sina händer.
Vi gick mot volleyboll nätet som låg en bit ifrån där vi hade suttit. När vi kom fram ställde vi oss på varsin sida.
”Are you ready?” skrek Louis och innan vi ens hade hunnit svara hade han skjutit iväg bollen mot vår sida. Jag hade inte spelat volleyboll på flera år och därför var jag väldigt dåligt. Alla skrattade och hade kul, jag älskade att se hur nära killarna stod varandra. Tiden rann iväg och när vi hade spelat ett tag började jag flåsa av utmattning.
”Im so tired” klämde jag ur mig.
”Me too” sa Louis och Niall i kör.
”What time is it? Maybe I should go back to the hotel” sa jag.
"Don't go" utbrast Harry. Jag tittade på honom med en förvånad blick.
Niall tittade på klockan som han hade runt handleden.
”It’s 9 pm” svarade han.
”I think i need to go back, my mum probably wonder where I am” sa jag och tittade på Niall.
”Oh, okay. Can I walk you a little bit?” frågade han.
”Yeah, if you want to” svarade jag och kramade sedan dom andra killarna hejdå. Jag kände att Harry höll kvar mig i sin famn några extra sekunder. Niall harklade sig.
”See you around” sa Louis.
Jag och Niall började sakta gå mot hotellet. Vi gick nära varandra och jag kände hur våra händer nuddades ibland.
”I’ve had a great evening, you seem to like the boys now” sa han när vi hade gått en bit.
"Yes, Louis is so funny and Liam and Zayn seems to be so nice. I really like them" sa jag och log.
"..and Harry?" sa Niall och såg ut som ett frågetecken.
"Oh, I forgot him. Yes, he's a cool guy" svarade jag.
När vi kommit en bit efter vägen bestämde sig Niall för att vända tillbaka till stranden.
”I’m gonna go back to the boys now, call me later so I know that you got there safely, okay?" sa han.
”Okay, I'll call you” svarade jag.
”But before you go, I just want you to know that I really like you, Nathalie” sa han och tittade mig rakt i ögonen.
Jag tittade på honom i några sekunder.
”I like you too, Niall” sa jag och log mot honom.
Han tog tag i mitt huvud med båda händerna och kysste mig mjukt i mungipan. Efter ett tag släppte han taget om mig. Jag bet mig försiktigt i läppen och tittade på honom.
Han tog tag i min hand och släppte den sedan försiktigt när han började gå åt det andra hållet.
Resten av vägen till hotellet gick jag bara och tänkte. Hur skulle jag ens klara av att åka härifrån? Jag tyckte faktiskt om Niall väldigt mycket, även fast jag inte kände honom så bra än. Jag kommer ju bryta ihop när jag måste åka.
När jag kom fram knackade jag på dörren till vårt rum. Mamma öppnade.
"Hej" sa jag snabbt och gick med raska steg in till mitt sovrum.
Jag satte mig på sängen och bestämde mig för att ringa Niall och säga att jag hade kommit fram, så han inte behövde oroa sig. Jag tog upp mobilen och letade igenom mina kontakter tills jag hittade honom. Jag förde telefonen mot örat och väntade. Inget svar. Jag la på och ringde sedan upp ännu en gång. Varför svarade han inte?
_____________________________________________________________________________________
Vad tycker ni? Minst 10 kommentarer :D
I want you - Kapitel 9
Senaste:
Jag kände hur han la sina armar på mig rygg. Jag tittade dit och han drog mig närmre honom. Han la sina armar runt min kropp och vi hamnade mitt i en kram. Efter några sekunder släppte han mig. Jag tittade på honom.
"I have wanted to do this the whole evening" sa han och skrattade. Jag skrattade också.
_____________________________________________________________________________________
Plötsligt öppnades dörren och Harry klev in. ”We are going to the beach, do you wanna come with us?” frågade han.
”Why not?” sa jag och tittade på Niall. Han nickade instämmande.
Vi ställde oss upp och gick efter Harry ut mot hallen. Zayn, Louis och Liam hade redan klätt på sig. Jag tog upp mina skor från golvet och lutade mig mot väggen för att kunna sätta på mig skorna utan att ramla.
"So, how old are you?" frågade Harry.
"I'm 17, I guess you all are older than me?" svarade jag.
"Yes, I'm 18 and I'm the youngest, Louis is the oldest, he's 20" sa han.
"Okay" sa jag och nickade.
”Are you ready?” frågade Niall och la sin hand på min axel.
”Yeah” sa jag och log.
”Do you think we gonna be attacked by fans?” frågade jag oroligt. Jag tyckte verkligen inte om när det blir för mycket folk. Jag kan inte hantera det.
”No, relaxe, I think it’s okay” sa han samtidigt som vi gick ut genom dörren. Jag pustade ut när jag såg att det inte var några fans utanför. Vi började sakta gå mot stranden. Vi alla gick tillsammans, jag gick bredvid Niall och beskåkade allt omkring mig.
”Have you moved here or are you going home soon?” frågade Liam.
”I’m gonna go home in about three weeks” sa jag och tittade på Niall. Jag såg i hans ögon att han blev ledsen.
”Oh, that's sad. You seem to be a really sweet girl” sa Liam.
”Thank you, you seem to be really sweet boys all of you” sa jag och och försökte le. Jag kände hur jag blev förstörd inombord, jag ville inte hem.
När vi väl var framme vid stranden gick killarna och satte sig i några stolar som stod vid strandkanten.
”I'll just gonna go along the shoreline, call my friends and stuff. I'll be right back” sa jag och vände mig sedan om och gick. När jag kommit en bit bort tog jag upp telefonen. Jag satte mig ner i sanden och slog in Sannas nummer.
Jag kände hur en tår trängde fram när hon svarade. Jag snyftade.
”Hallå? Natta? Vad har hänt?” frågade hon oroligt.
”Jag ska berätta i från början. Niall från One Direction spillde kaffe på mig på stan igår, han bjöd mig hem till dom ikväll, jag har varit där men vi gick vi till stranden precis. Och jag känner att jag börjar tycka om honom, och sen pratade vi om att jag ska åka hem och tre veckor, och jag vill inte. Jag kan inte lämna honom” sa jag och kände hur ännu en tår trängde sig fram från mina ögon.
Sanna blev tyst ett tag.
”Skojar du med mig?” sa hon.
”Varför skulle jag skoja om något sånt här?” tänkte jag.
"Nej, jag skojar inte. Hjälp mig, snälla" sa jag.
"Du är så känslig, du känner honom knappt ännu. Men om du verkligen tycker om honon så borde du göra det bästa av tiden du har där, du vet att du inte kan stanna där för alltid" svarade hon.
"Du har rätt" sa jag samtidigt som jag såg hur Niall kom gåendes mot mitt håll.
”Jag måste gå” sa jag snabbt och la sedan på.
Niall satte sig bredvid mig i sanden och tittade mig i ögonen.
”Is that a tear?” frågade han.
”Oh, no” sa jag och torkade mig i ansiktet med båda händerna.
”What is it? Do you miss your friends?” sa han men en sorgsen röst.
”No, I’m just really sensitiv. I don’t wanna leave London in three weeks. I wanna stay here with you guys” sa jag.
”Maybe we can fix that, talk to your parents and you can stay longer” sa han.
”Are you kidding me? They will never let me do that. They’re so overprotective” sa jag.
”You need to give it a try, okay? But only if you want?” sa han och tittade på mig.
”And if it’s not working, I want this three weeks to be the best weeks ever” fortsatte han.
"I think everything is happening too fast, Niall" sa jag och lutade mitt huvud mot hans axel. Han kysste mig på pannan. Jag stelnade till och tittade ut över vattnet.
"Come on, you can give it a try? Please? I don't want you to leave me" sa han.
"I don't know what I want right now. I don't wanna leave you, but I just can't stay" sa jag.
"I'm not gonna force you to do something you don't want" sa han.
"This is so complicated" sa jag och suckade.
"Come on, try to have a good time with me and the boys now" sa han och tog tag i min hand. Vi ställde oss upp och gick tillbaka till killarna som satt kvar i stolarna vid strandkanten. Louis busvisslade när vi kom tillbaka.
_____________________________________________________________________________________
Oj, vad händer nu? Och är det här en bra längd? Kommentera gärna vad ni tycker om kapitlet :)
Jag kände hur han la sina armar på mig rygg. Jag tittade dit och han drog mig närmre honom. Han la sina armar runt min kropp och vi hamnade mitt i en kram. Efter några sekunder släppte han mig. Jag tittade på honom.
"I have wanted to do this the whole evening" sa han och skrattade. Jag skrattade också.
_____________________________________________________________________________________
Plötsligt öppnades dörren och Harry klev in. ”We are going to the beach, do you wanna come with us?” frågade han.
”Why not?” sa jag och tittade på Niall. Han nickade instämmande.
Vi ställde oss upp och gick efter Harry ut mot hallen. Zayn, Louis och Liam hade redan klätt på sig. Jag tog upp mina skor från golvet och lutade mig mot väggen för att kunna sätta på mig skorna utan att ramla.
"So, how old are you?" frågade Harry.
"I'm 17, I guess you all are older than me?" svarade jag.
"Yes, I'm 18 and I'm the youngest, Louis is the oldest, he's 20" sa han.
"Okay" sa jag och nickade.
”Are you ready?” frågade Niall och la sin hand på min axel.
”Yeah” sa jag och log.
”Do you think we gonna be attacked by fans?” frågade jag oroligt. Jag tyckte verkligen inte om när det blir för mycket folk. Jag kan inte hantera det.
”No, relaxe, I think it’s okay” sa han samtidigt som vi gick ut genom dörren. Jag pustade ut när jag såg att det inte var några fans utanför. Vi började sakta gå mot stranden. Vi alla gick tillsammans, jag gick bredvid Niall och beskåkade allt omkring mig.
”Have you moved here or are you going home soon?” frågade Liam.
”I’m gonna go home in about three weeks” sa jag och tittade på Niall. Jag såg i hans ögon att han blev ledsen.
”Oh, that's sad. You seem to be a really sweet girl” sa Liam.
”Thank you, you seem to be really sweet boys all of you” sa jag och och försökte le. Jag kände hur jag blev förstörd inombord, jag ville inte hem.
När vi väl var framme vid stranden gick killarna och satte sig i några stolar som stod vid strandkanten.
”I'll just gonna go along the shoreline, call my friends and stuff. I'll be right back” sa jag och vände mig sedan om och gick. När jag kommit en bit bort tog jag upp telefonen. Jag satte mig ner i sanden och slog in Sannas nummer.
Jag kände hur en tår trängde fram när hon svarade. Jag snyftade.
”Hallå? Natta? Vad har hänt?” frågade hon oroligt.
”Jag ska berätta i från början. Niall från One Direction spillde kaffe på mig på stan igår, han bjöd mig hem till dom ikväll, jag har varit där men vi gick vi till stranden precis. Och jag känner att jag börjar tycka om honom, och sen pratade vi om att jag ska åka hem och tre veckor, och jag vill inte. Jag kan inte lämna honom” sa jag och kände hur ännu en tår trängde sig fram från mina ögon.
Sanna blev tyst ett tag.
”Skojar du med mig?” sa hon.
”Varför skulle jag skoja om något sånt här?” tänkte jag.
"Nej, jag skojar inte. Hjälp mig, snälla" sa jag.
"Du är så känslig, du känner honom knappt ännu. Men om du verkligen tycker om honon så borde du göra det bästa av tiden du har där, du vet att du inte kan stanna där för alltid" svarade hon.
"Du har rätt" sa jag samtidigt som jag såg hur Niall kom gåendes mot mitt håll.
”Jag måste gå” sa jag snabbt och la sedan på.
Niall satte sig bredvid mig i sanden och tittade mig i ögonen.
”Is that a tear?” frågade han.
”Oh, no” sa jag och torkade mig i ansiktet med båda händerna.
”What is it? Do you miss your friends?” sa han men en sorgsen röst.
”No, I’m just really sensitiv. I don’t wanna leave London in three weeks. I wanna stay here with you guys” sa jag.
”Maybe we can fix that, talk to your parents and you can stay longer” sa han.
”Are you kidding me? They will never let me do that. They’re so overprotective” sa jag.
”You need to give it a try, okay? But only if you want?” sa han och tittade på mig.
”And if it’s not working, I want this three weeks to be the best weeks ever” fortsatte han.
"I think everything is happening too fast, Niall" sa jag och lutade mitt huvud mot hans axel. Han kysste mig på pannan. Jag stelnade till och tittade ut över vattnet.
"Come on, you can give it a try? Please? I don't want you to leave me" sa han.
"I don't know what I want right now. I don't wanna leave you, but I just can't stay" sa jag.
"I'm not gonna force you to do something you don't want" sa han.
"This is so complicated" sa jag och suckade.
"Come on, try to have a good time with me and the boys now" sa han och tog tag i min hand. Vi ställde oss upp och gick tillbaka till killarna som satt kvar i stolarna vid strandkanten. Louis busvisslade när vi kom tillbaka.
_____________________________________________________________________________________
Oj, vad händer nu? Och är det här en bra längd? Kommentera gärna vad ni tycker om kapitlet :)
I want you - Kapitel 8
Senaste:
När vi stod framför dörren kände jag att jag började bli nervös, en klump dök plötsligt upp i min mage.
"Wait.. what if they don't like me, just as I not used to like them?" frågade jag honom.
"Just relaxe, you're gonna be a good friend to us all" sa han och tittade på mig med en "Är du redo-blick".
Jag svalde hårt.
_____________________________________________________________________________________
Niall öppnade dörren och visade med handen att jag skulle kliva in först. Jag kollade på honom och klev sedan försiktigt in genom dörren. Niall gick in efter mig.
”Hi boys, I have someone with me” skrek han för att dom skulle höra.
När vi stod i hallen såg jag Harry komma gåendes mot oss. Jag tog tag i hans hand och skakade den.
”Hi, I’m Nathalie” sa jag och log lite osäkert.
”Hi Nathalie, I’m Harry. Nice to meet you. Are you Niall’s secret girlfriend or something?” frågade han.
Jag och Niall tittade på varandra med en allvarlig blick.
”Oh, no. We’re just friends” sa jag och log mot honom.
Harry såg nöjd ut över mitt svar och både han och Niall började gå inåt i lägenheten. Jag följde tätt efter. När vi kom in i vardagsrummet satt Zayn, Louis och Liam i soffan och spelade FIFA. Jag gick fram och presenterade mig.
”Hi, I'm Nathalie. Nialls friend" sa jag och tog dom i handen.
"Oh, hi. Nice too meet you" sa Liam och log mot mig.
Niall styrde sina steg in till köket och jag slog mig ner i soffan bredvid Louis.
"So how do you know Niall?" frågade Louis.
"He spilled coffee over my shirt when I met him in town yesterday, and here we are now" sa jag.
”Romantic” sa Liam och alla började skratta.
"Your accent is pretty funny, where are you from?" frågade Zayn.
"I'm from Sweden, Niall said you have been there" sa jag.
"Yes, we have. I love Sweden" sa Louis.
"I don't get it why everyone loves Sweden so much, it's so boring there" sa jag.
"Sweden have very beautiful girls" sa Niall som kom gåendes in till vardagsrummet igen. Harry gick efter.
Jag rodnade och tittade på honom.
"Stop being so cute, Niall. You make me blush" sa jag.
"I like it when you blush" sa han.
Jag kände hur Zayn, Liam, Louis och Harry tittade på oss.
"Nathalie, come here" sa Niall och tog tag i min hand. Vi började gå in i rummet bredvid och jag såg i ögonvrån att Harry kollade på mig med en besviken blick. När vi kom in såg jag en stor säng ståendes mitt i rummet.
"Is this you room?" frågade jag honom.
"Yes, it is" sa han samtidigt som han slängde sig på sängen. Jag stod bredvid och tittade runt i rummet.
"Sit down" sa Niall och klappade på platsen bredvid honom.
Jag satte mig på sängen. Ingen av oss sa något på ett tag.
"So, do you like the boys yet?" sa han och log mot mig.
"Yes, I have only talk to them a few minutes so I don't really know them yet. But so far they seem cool" sa jag och log tillbaka. Vi tittade på varandra ett tag innan jag vände bort huvudet åt andra hållet.
Jag kände hur han la sina armar på mig rygg. Jag tittade dit och han drog mig närmre honom. Han la sina armar runt min kropp och vi hamnade mitt i en kram. Efter några sekunder släppte han mig. Jag tittade på honom.
"I have wanted to do this the whole evening" sa han och skrattade. Jag skrattade också.
_____________________________________________________________________________________
Precis som i inlägget under vill vi bara säga förlåt för den dåliga uppdateringen, & för att det blev kort. Lovar längre kapitel i framtiden, så tjata inte över det nu. Kommentera gärna vad ni tycker om kapitlet!
Som ni kanske inte har sett så finns det länkar till våra twitter i menyn, följ oss jätte gärna :D
När vi stod framför dörren kände jag att jag började bli nervös, en klump dök plötsligt upp i min mage.
"Wait.. what if they don't like me, just as I not used to like them?" frågade jag honom.
"Just relaxe, you're gonna be a good friend to us all" sa han och tittade på mig med en "Är du redo-blick".
Jag svalde hårt.
_____________________________________________________________________________________
Niall öppnade dörren och visade med handen att jag skulle kliva in först. Jag kollade på honom och klev sedan försiktigt in genom dörren. Niall gick in efter mig.
”Hi boys, I have someone with me” skrek han för att dom skulle höra.
När vi stod i hallen såg jag Harry komma gåendes mot oss. Jag tog tag i hans hand och skakade den.
”Hi, I’m Nathalie” sa jag och log lite osäkert.
”Hi Nathalie, I’m Harry. Nice to meet you. Are you Niall’s secret girlfriend or something?” frågade han.
Jag och Niall tittade på varandra med en allvarlig blick.
”Oh, no. We’re just friends” sa jag och log mot honom.
Harry såg nöjd ut över mitt svar och både han och Niall började gå inåt i lägenheten. Jag följde tätt efter. När vi kom in i vardagsrummet satt Zayn, Louis och Liam i soffan och spelade FIFA. Jag gick fram och presenterade mig.
”Hi, I'm Nathalie. Nialls friend" sa jag och tog dom i handen.
"Oh, hi. Nice too meet you" sa Liam och log mot mig.
Niall styrde sina steg in till köket och jag slog mig ner i soffan bredvid Louis.
"So how do you know Niall?" frågade Louis.
"He spilled coffee over my shirt when I met him in town yesterday, and here we are now" sa jag.
”Romantic” sa Liam och alla började skratta.
"Your accent is pretty funny, where are you from?" frågade Zayn.
"I'm from Sweden, Niall said you have been there" sa jag.
"Yes, we have. I love Sweden" sa Louis.
"I don't get it why everyone loves Sweden so much, it's so boring there" sa jag.
"Sweden have very beautiful girls" sa Niall som kom gåendes in till vardagsrummet igen. Harry gick efter.
Jag rodnade och tittade på honom.
"Stop being so cute, Niall. You make me blush" sa jag.
"I like it when you blush" sa han.
Jag kände hur Zayn, Liam, Louis och Harry tittade på oss.
"Nathalie, come here" sa Niall och tog tag i min hand. Vi började gå in i rummet bredvid och jag såg i ögonvrån att Harry kollade på mig med en besviken blick. När vi kom in såg jag en stor säng ståendes mitt i rummet.
"Is this you room?" frågade jag honom.
"Yes, it is" sa han samtidigt som han slängde sig på sängen. Jag stod bredvid och tittade runt i rummet.
"Sit down" sa Niall och klappade på platsen bredvid honom.
Jag satte mig på sängen. Ingen av oss sa något på ett tag.
"So, do you like the boys yet?" sa han och log mot mig.
"Yes, I have only talk to them a few minutes so I don't really know them yet. But so far they seem cool" sa jag och log tillbaka. Vi tittade på varandra ett tag innan jag vände bort huvudet åt andra hållet.
Jag kände hur han la sina armar på mig rygg. Jag tittade dit och han drog mig närmre honom. Han la sina armar runt min kropp och vi hamnade mitt i en kram. Efter några sekunder släppte han mig. Jag tittade på honom.
"I have wanted to do this the whole evening" sa han och skrattade. Jag skrattade också.
_____________________________________________________________________________________
Precis som i inlägget under vill vi bara säga förlåt för den dåliga uppdateringen, & för att det blev kort. Lovar längre kapitel i framtiden, så tjata inte över det nu. Kommentera gärna vad ni tycker om kapitlet!
Som ni kanske inte har sett så finns det länkar till våra twitter i menyn, följ oss jätte gärna :D
I want you - Kapitel 7
Senaste:
Mamma har alltid varit överbeskyddande mot mig. Jag är hennes enda barn så det kanske är därför.
Under samtalet hade jag gått in i mitt sovrum och satt mig på sängen. Ja la mobilen bredvid mig och tog min dator från nattduksbordet. Jag loggade in på Twitter och såg att Niall nyss hade twittrat.
_____________________________________________________________________________________
Jag tyckte att det kändes konstigt att han skrev så, jag vet inte varför men jag kände att jag fick press på mig på att göra kvällen bra. Plötsligt gav datorn ifrån sig ljudet av att någon hade skrivit i chatten på Facebook. Jag klickade på Facebook-fliken och såg att det var Sanna som hade skrivit.
"Hello, babygirl! Här får du en hälsning från Sverige och dina bästa vänner. Logga in på Skype, Skynda dig"
Jag log när jag läste det. Jag saknade verkligen Sanna och Rebecka även fast jag hade träffat dom på skolan igår.
"Okej, jag loggar in nu" svarade jag.
Jag gjorde som hon sa och direkt jag hade loggat in såg jag att Sanna ringde.
Jag svarade snabbt.
"Hej Natta, vi saknar dig jätte mycket. Hur har du det?" sa dom båda i kör och skrattade.
"Jag saknar er också, jag har det jätte bra faktiskt" sa jag och log mot skärmen.
Det blev tyst ett tag.
”Ni skulle bara veta vad jag ska göra ikväll” utbrast jag.
”Tell us”
”Eller förresten, det var ingenting” sa jag. Jag ångrade mig. Dom skulle ju flippa ur helt och hållet om dom fick veta. Det kanske var bäst att hålla det hemligt, ett tag i alla fall.
”Okej..?”
Jag kände hur mobilen vibrerade. Jag tog upp den från sängen och såg att jag hade fått ett sms från Niall.
”Meet me by the lake at 6 pm so I can show you the way to the apartment! xx” stod det.
Jag kollade på klockan och såg att den bara var 12.00. Jag hade alltså 6 timmar kvar. Jag svarade direkt tillbaka.
”Okay, see you there! xx”
”Är du kvar?” hörde jag Sanna säga.
”Jag jag är kvar, men inte länge till. Ska vila en stund nu. Jag älskar er” sa jag och la sedan på.
Jag stängde ner datan och la mig i sängen för att vila en stund. Jag stängde ögonen och låg där och tänkte på hur kvällen skulle bli. Jag hoppades att dom andra killarna inte skulle tro att jag var Niall's flickvän eller något. För det var jag verkligen inte, inte ens i närheten. Och jag ska ju åka hem om tre veckor, jag kunde inte låta oss bli för nära vänner. Det skulle bli alldeles för jobbigt att åka härifrån då. Hem till Sverige.
Jag kände hur jag sakta somnade. Efter någon timme vaknade jag upp och sträckte ut mig över hela sängen. Jag kollade på klockan, 16.47. Det var lite mer än 1 timme kvar tills jag skulle träffa Niall vid sjön. Jag gick till min väska och försökte hitta något jag kunde ta på mig. Jag ville inte vara för fin, men jag kunde inte heller se ut hur som helst.
"Den här får duga" tänkte jag när jag hittade en enkel, vit klänning.
Jag tog på mig den och ställde mig sen framför spegeln för att beskåda mig själv. Jag tog fram min locktång från sidofacket på väskan och kopplade in den i uttaget. Jag satte mig ner på golvet framför spegeln och väntade på att locktången skulle bli varm. Jag vågade hela håret, men inte för mycket så jag skulle se för fixad ut. Sen gav jag min spegelbild ett snabbt léende innen jag kände att jag var redo att gå. Jag gick ut från sovrummet och märkte att mamma och pappa inte hade kommit tillbaka ännu. Jag gick ut och låste dörren efter mig. Promenaden mot sjön var så mysig, det var varken för kallt eller varmt ute, solen lyste och jag kände mig så fin. När jag kom fram till sjön stod Niall redan och väntade på mig.
"You look so beautiful" sa han och tittade runt över hela min kropp.
"Thank you" svarade jag och log.
"Oh, that smile again. I love it" sa han och jag såg att hans blick var siktad på mina läppar.
Jag log igen och stirrade ner i marken.
"Do you want to stay here for a while or do you wanna go now?" frågade han mig.
Jag visste inte riktigt vad jag ville just nu.
"Uhm, you choose" svarade jag.
"We go. Come on, this way" sa han. Vi gick tysta bredvid varandra enda fram till lägenheten.
När vi stod framför dörren kände jag att jag började bli nervös, en klump dök plötsligt upp i min mage.
"Wait.. what if they don't like me, just as I not used to like them?" frågade jag honom.
"Just relaxe, you're gonna be a good friend to us all" sa han och tittade på mig med en "Är du redo-blick".
Jag svalde hårt.
_____________________________________________________________________________________
Pågrund av mycket läxor hinner vi inte göra det längre än såhär idag. Det blev ju lite längre än dom förra så vi hoppas att ni är nöjda i alla fall. Vad tycker ni? Och vad tror ni kommer hända mellan Nathalie och Niall?
Kommentera :D
Mamma har alltid varit överbeskyddande mot mig. Jag är hennes enda barn så det kanske är därför.
Under samtalet hade jag gått in i mitt sovrum och satt mig på sängen. Ja la mobilen bredvid mig och tog min dator från nattduksbordet. Jag loggade in på Twitter och såg att Niall nyss hade twittrat.
_____________________________________________________________________________________
Jag tyckte att det kändes konstigt att han skrev så, jag vet inte varför men jag kände att jag fick press på mig på att göra kvällen bra. Plötsligt gav datorn ifrån sig ljudet av att någon hade skrivit i chatten på Facebook. Jag klickade på Facebook-fliken och såg att det var Sanna som hade skrivit.
"Hello, babygirl! Här får du en hälsning från Sverige och dina bästa vänner. Logga in på Skype, Skynda dig"
Jag log när jag läste det. Jag saknade verkligen Sanna och Rebecka även fast jag hade träffat dom på skolan igår.
"Okej, jag loggar in nu" svarade jag.
Jag gjorde som hon sa och direkt jag hade loggat in såg jag att Sanna ringde.
Jag svarade snabbt.
"Hej Natta, vi saknar dig jätte mycket. Hur har du det?" sa dom båda i kör och skrattade.
"Jag saknar er också, jag har det jätte bra faktiskt" sa jag och log mot skärmen.
Det blev tyst ett tag.
”Ni skulle bara veta vad jag ska göra ikväll” utbrast jag.
”Tell us”
”Eller förresten, det var ingenting” sa jag. Jag ångrade mig. Dom skulle ju flippa ur helt och hållet om dom fick veta. Det kanske var bäst att hålla det hemligt, ett tag i alla fall.
”Okej..?”
Jag kände hur mobilen vibrerade. Jag tog upp den från sängen och såg att jag hade fått ett sms från Niall.
”Meet me by the lake at 6 pm so I can show you the way to the apartment! xx” stod det.
Jag kollade på klockan och såg att den bara var 12.00. Jag hade alltså 6 timmar kvar. Jag svarade direkt tillbaka.
”Okay, see you there! xx”
”Är du kvar?” hörde jag Sanna säga.
”Jag jag är kvar, men inte länge till. Ska vila en stund nu. Jag älskar er” sa jag och la sedan på.
Jag stängde ner datan och la mig i sängen för att vila en stund. Jag stängde ögonen och låg där och tänkte på hur kvällen skulle bli. Jag hoppades att dom andra killarna inte skulle tro att jag var Niall's flickvän eller något. För det var jag verkligen inte, inte ens i närheten. Och jag ska ju åka hem om tre veckor, jag kunde inte låta oss bli för nära vänner. Det skulle bli alldeles för jobbigt att åka härifrån då. Hem till Sverige.
Jag kände hur jag sakta somnade. Efter någon timme vaknade jag upp och sträckte ut mig över hela sängen. Jag kollade på klockan, 16.47. Det var lite mer än 1 timme kvar tills jag skulle träffa Niall vid sjön. Jag gick till min väska och försökte hitta något jag kunde ta på mig. Jag ville inte vara för fin, men jag kunde inte heller se ut hur som helst.
"Den här får duga" tänkte jag när jag hittade en enkel, vit klänning.
Jag tog på mig den och ställde mig sen framför spegeln för att beskåda mig själv. Jag tog fram min locktång från sidofacket på väskan och kopplade in den i uttaget. Jag satte mig ner på golvet framför spegeln och väntade på att locktången skulle bli varm. Jag vågade hela håret, men inte för mycket så jag skulle se för fixad ut. Sen gav jag min spegelbild ett snabbt léende innen jag kände att jag var redo att gå. Jag gick ut från sovrummet och märkte att mamma och pappa inte hade kommit tillbaka ännu. Jag gick ut och låste dörren efter mig. Promenaden mot sjön var så mysig, det var varken för kallt eller varmt ute, solen lyste och jag kände mig så fin. När jag kom fram till sjön stod Niall redan och väntade på mig.
"You look so beautiful" sa han och tittade runt över hela min kropp.
"Thank you" svarade jag och log.
"Oh, that smile again. I love it" sa han och jag såg att hans blick var siktad på mina läppar.
Jag log igen och stirrade ner i marken.
"Do you want to stay here for a while or do you wanna go now?" frågade han mig.
Jag visste inte riktigt vad jag ville just nu.
"Uhm, you choose" svarade jag.
"We go. Come on, this way" sa han. Vi gick tysta bredvid varandra enda fram till lägenheten.
När vi stod framför dörren kände jag att jag började bli nervös, en klump dök plötsligt upp i min mage.
"Wait.. what if they don't like me, just as I not used to like them?" frågade jag honom.
"Just relaxe, you're gonna be a good friend to us all" sa han och tittade på mig med en "Är du redo-blick".
Jag svalde hårt.
_____________________________________________________________________________________
Pågrund av mycket läxor hinner vi inte göra det längre än såhär idag. Det blev ju lite längre än dom förra så vi hoppas att ni är nöjda i alla fall. Vad tycker ni? Och vad tror ni kommer hända mellan Nathalie och Niall?
Kommentera :D
I want you - Kapitel 6
Senaste:
"Do you wanna know why I’m so serious? Beacause I don’t like you and you just keep on ruine my days by spill things over me. You're so clumsy” skrek jag åt honom.
Niall blev tyst i några sekunder.
"Wait.. you did this on purpose, didn't you?" sa jag och tittade honom rakt i ögonen.
"Maybe.."
_____________________________________________________________________________________
”You're so stupid” sa jag och mina läppar förvandlades till ett léende. Det här kanske var lite roligt ändå. Och den här gången var det ju bara vatten han hällde över mig. Det var ju inte så farligt.
”You have a beautiful smile, you should smile more often” sa han.
Jag rodnade.
”I just have a huge problem with boys like you, famous boys. Thats why I have been a little angry” sa jag.
”Can we maybe take a walk so you can explain better, I wanna know what the problem is” sa Niall.
Han tog tag i mina arm och drog iväg mig. Vi började gå längs med sjön och jag försökte förklara för honom så bra jag bara kunde.
”You’re famous, you think you’re better, prettier and worth more than everybody else, I can’t handle that. It’s just pisses me off” började jag. Niall avbröt mig snabbt.
”No, no no. Why are you saying that? No one of us in the band is like you just explained”
”You seem to be like that” sa jag och tittade ner i marken.
”I think you should come to our apartment and meet all the boys, you need to get a different opinion of them” sa han och log mot mig. Jag log tillbaka.
”Why can’t you come over tonight? I think you're really gonna like them”
Det skulle säkert kännas konstigt att komma hem till dom. Men det var väl värt ett försök, dom kanske inte var som jag trodde att dom var. Jag kanske inte borde ha dömt dom så snabbt eftersom att jag inte kände dom.
"Yeah, sure. You can call me later" sa jag.
"Your number?" sa han och tog fram en penna från sin ficka.
Jag fnittrade och skrev ner numret på en lapp som jag sedan gav till honom.
"Thank you, but I need to go now. See you later" sa han. Han log mot mig och började sedan gå därifrån.
Jag hade inget bättre för mig så jag började också gå tillbaka till hotellet.
Jag låste upp dörren till vårt rum och gick in.
”Mamma, pappa?” ropade jag och väntade på svar.
Det gick några sekunder utan att någon svarade, så jag antog att dom gått ner för att äta frukost i hotellrestaurangen. Men jag bestämde mig ändå för att smsa och fråga vart dom var.
”Jag är i hotellrummet. Vart är ni?” skrev jag och skickade det till mamma. Jag styrde stegen mot mitt sovrum och innan jag ens hunnit komma halvvägs till mitt rum började mobilen ringa. Jag trodde först att det var Niall så jag tittade snabbt på skrämen. Jag blev besviken när jag såg att det stod "Mamma".
"Hallå?" svarade jag.
"Hej, gumman. Det är mamma. Vi gick ner till hotellrestaurangen för att äta frukost" svarade hon.
”Som jag trodde” konstaterade jag.
”Vill du komma hit? Du åt ju ingenting i morse” fråga hon.
”Jag klarar mig, mamma. Jag är 17 år och kan faktiskt sköta mig själv" sa jag lite irriterat.
"Men lilla gumman..." började hon men jag avbröt henne.
"Jag är inte liten längre, du måste förstå det. Ät i lugn och ro och gör sedan vad ni vill. Tänk inte på mig"
"Okej.. hejdå" sa hon med en besviken röst.
Mamma har alltid varit överbeskyddande. Jag är hennes enda barn så det kanske är därför.
Under samtalet hade jag gått in i mitt sovrum och satt mig på sängen. Jag la mobilen bredvid mig och tog min dator från nattduksbordet. Jag loggade in på Twitter och såg att Niall nyss hade twittrat.
_____________________________________________________________________________________
Hallå? Vart tog alla kommentarer vägen? :(
"Do you wanna know why I’m so serious? Beacause I don’t like you and you just keep on ruine my days by spill things over me. You're so clumsy” skrek jag åt honom.
Niall blev tyst i några sekunder.
"Wait.. you did this on purpose, didn't you?" sa jag och tittade honom rakt i ögonen.
"Maybe.."
_____________________________________________________________________________________
”You're so stupid” sa jag och mina läppar förvandlades till ett léende. Det här kanske var lite roligt ändå. Och den här gången var det ju bara vatten han hällde över mig. Det var ju inte så farligt.
”You have a beautiful smile, you should smile more often” sa han.
Jag rodnade.
”I just have a huge problem with boys like you, famous boys. Thats why I have been a little angry” sa jag.
”Can we maybe take a walk so you can explain better, I wanna know what the problem is” sa Niall.
Han tog tag i mina arm och drog iväg mig. Vi började gå längs med sjön och jag försökte förklara för honom så bra jag bara kunde.
”You’re famous, you think you’re better, prettier and worth more than everybody else, I can’t handle that. It’s just pisses me off” började jag. Niall avbröt mig snabbt.
”No, no no. Why are you saying that? No one of us in the band is like you just explained”
”You seem to be like that” sa jag och tittade ner i marken.
”I think you should come to our apartment and meet all the boys, you need to get a different opinion of them” sa han och log mot mig. Jag log tillbaka.
”Why can’t you come over tonight? I think you're really gonna like them”
Det skulle säkert kännas konstigt att komma hem till dom. Men det var väl värt ett försök, dom kanske inte var som jag trodde att dom var. Jag kanske inte borde ha dömt dom så snabbt eftersom att jag inte kände dom.
"Yeah, sure. You can call me later" sa jag.
"Your number?" sa han och tog fram en penna från sin ficka.
Jag fnittrade och skrev ner numret på en lapp som jag sedan gav till honom.
"Thank you, but I need to go now. See you later" sa han. Han log mot mig och började sedan gå därifrån.
Jag hade inget bättre för mig så jag började också gå tillbaka till hotellet.
Jag låste upp dörren till vårt rum och gick in.
”Mamma, pappa?” ropade jag och väntade på svar.
Det gick några sekunder utan att någon svarade, så jag antog att dom gått ner för att äta frukost i hotellrestaurangen. Men jag bestämde mig ändå för att smsa och fråga vart dom var.
”Jag är i hotellrummet. Vart är ni?” skrev jag och skickade det till mamma. Jag styrde stegen mot mitt sovrum och innan jag ens hunnit komma halvvägs till mitt rum började mobilen ringa. Jag trodde först att det var Niall så jag tittade snabbt på skrämen. Jag blev besviken när jag såg att det stod "Mamma".
"Hallå?" svarade jag.
"Hej, gumman. Det är mamma. Vi gick ner till hotellrestaurangen för att äta frukost" svarade hon.
”Som jag trodde” konstaterade jag.
”Vill du komma hit? Du åt ju ingenting i morse” fråga hon.
”Jag klarar mig, mamma. Jag är 17 år och kan faktiskt sköta mig själv" sa jag lite irriterat.
"Men lilla gumman..." började hon men jag avbröt henne.
"Jag är inte liten längre, du måste förstå det. Ät i lugn och ro och gör sedan vad ni vill. Tänk inte på mig"
"Okej.. hejdå" sa hon med en besviken röst.
Mamma har alltid varit överbeskyddande. Jag är hennes enda barn så det kanske är därför.
Under samtalet hade jag gått in i mitt sovrum och satt mig på sängen. Jag la mobilen bredvid mig och tog min dator från nattduksbordet. Jag loggade in på Twitter och såg att Niall nyss hade twittrat.
_____________________________________________________________________________________
Hallå? Vart tog alla kommentarer vägen? :(
I want you - Kapitel 5
Senaste:
"Varför var jag inte kaxigare mot Niall?" tänkte jag. Enligt mig var dom divor allihop, dom tror att dom är så snygga och kända, och så bryr dom sig inte om sina fans heller. Dom förtjänar inte att bli omtyckta.
Jag kände hur mobilen vibrerade i fickan. Jag tog upp den och tittade på skärmen, "ett nytt sms".
_____________________________________________________________________________________
Jag klickade upp det och såg att det var från Robin.
”Hur är läget?”.
Jag lös upp av glädje och svarade snabbt tillbaka.
”Bara bra, är ju i London. Hur är det själv?”
Jag kände att jag log när jag skrev det, men jag försökte trycka undan léendet så gott som det bara gick för att folk inte skulle tro att jag var konstigt.
”Here’s your chicken and pommes frites” hörde jag mannen bakom disken säga. Jag la snabbt tillbaka mobilen i fickan och gick fram och tog emot det.
”Thanks, bye!” sa jag och vände mig om.
När jag kom ut från Nandos tittade jag mig omkring. Det var inte lika mycket folk utan längre.
"Skönt, Nu slipper jag i alla fall vara rädd att någon ska råkas hälla kaffe över mig igen" tänkte jag.
Jag gick sakta hela vägen fram till hotellet. När jag öppnade dörren och klev in i lobbyn var det tyst. Jag smög upp för trappan och knackade på dörren till vårt rum. Pappa kom och öppnade.
"Åh, har du beställt mat?" sa han och lät glad.
"Ja, det ser du väl att jag har. Men det är inte till er" svarade jag honom.
"Och vems hoodie har du på dig?" frågade mamma.
"Eh, en killes bara" sa jag.
"Jaså, vilken killes?" frågade hon.
Jag svarade inte utan gick bara därifrån.
Jag tog med mig maten och bestick in till rummet och stängde dörren. Jag tog av mig hoodien och min kaffedränkta tröja jag hade under och slängde dom på golvet, sen satte jag mig i sängen med min dator och åt samtidigt som jag loggade in på facebook.
Jag klickade in på Robins profil och kom direkt på att han inte hade svarat på mitt sms. Jag kände hur det gjorde ont inom mig. Jag hatade verkligen att bli dissad, och speciellt av honom.
"Godnatt gumman" skrek pappa.
Jag tittade på klockan och såg att den närmade sig 23.30.
"Godnatt" skrek jag tillbaka.
"Jag kanske också borde sova" tänkte jag för mig själv.
Jag gick snabbt iväg till toaletten och borstade tänderna, sedan la jag bort datorn på nattduksbordet. Jag bäddade ner mig själv i sängen och det tog inte länge innan jag slöt mina ögon och somnade.
När jag vaknade morgonen därpå tittade jag ut genom fönstret för att se vad det var för väder. Jag såg att solen lös. Jag gick till toaletten och tappade upp ett bad, och där satt jag i det varma vattnet ett tag innan jag kände hur mina fingrartoppar började bli skrynkliga. Jag lindade en handduk runt kroppen och gick tillbaka till mitt rum för att klä på mig. Jag grävde i väskan innan jag hittade ett par jeans shorts och en grå t-shirt som jag tog på mig, sen sminkade jag mig snabbt.
"Jag går ut ett tag" sa jag till mamma och pappa som fortfarande låg i halvsov i sängen.
Jag gick med raska steg ut från hotellet och tog samma väg till stan som igår. Jag ville ju inte gå vilse. På vägen dit gick jag förbi en liten sjö. Jag stannade upp och tittade ut över vattnet som blänkte av solens strålar.
Plötsligt fick jag en knuff bakifrån och jag kände hur jag blev blöt på höften.
Jag tittade upp och möttes av samma blåa ögon som förra gången.
”Are you kidding me or is this happening again?” sa jag och gapade.
Niall brast ut i skratt.
”What’s so funny? Do you always have to drink something when you're out walking?”
”I guess so.. why are you so serious, this is pretty funny, right?” sa han och log.
”Do you wanna know why I’m so serious? Beacause I don’t like you and you just keep on ruine my days by spill things over me. You're so clumsy” skrek jag åt honom.
Niall blev tyst i några sekunder.
"Wait.. you did this on purpose, didn't you?" sa jag och tittade honom rakt i ögonen.
"Maybe.."
_____________________________________________________________________________________
Skrev färdigt det här kapitlet väldigt snabbt nu, så jag förstår er om ni inte tyckte att det blev så bra. Har ni några tips eller önskemål på vad som skulle kunna hända längre fram i novellen så kan ni ju kommentera. Det är ju alltid kul med lite nya idéer!
Vad tycker ni? Bomba med kommentarer nu! Sötisar :D
"Varför var jag inte kaxigare mot Niall?" tänkte jag. Enligt mig var dom divor allihop, dom tror att dom är så snygga och kända, och så bryr dom sig inte om sina fans heller. Dom förtjänar inte att bli omtyckta.
Jag kände hur mobilen vibrerade i fickan. Jag tog upp den och tittade på skärmen, "ett nytt sms".
_____________________________________________________________________________________
Jag klickade upp det och såg att det var från Robin.
”Hur är läget?”.
Jag lös upp av glädje och svarade snabbt tillbaka.
”Bara bra, är ju i London. Hur är det själv?”
Jag kände att jag log när jag skrev det, men jag försökte trycka undan léendet så gott som det bara gick för att folk inte skulle tro att jag var konstigt.
”Here’s your chicken and pommes frites” hörde jag mannen bakom disken säga. Jag la snabbt tillbaka mobilen i fickan och gick fram och tog emot det.
”Thanks, bye!” sa jag och vände mig om.
När jag kom ut från Nandos tittade jag mig omkring. Det var inte lika mycket folk utan längre.
"Skönt, Nu slipper jag i alla fall vara rädd att någon ska råkas hälla kaffe över mig igen" tänkte jag.
Jag gick sakta hela vägen fram till hotellet. När jag öppnade dörren och klev in i lobbyn var det tyst. Jag smög upp för trappan och knackade på dörren till vårt rum. Pappa kom och öppnade.
"Åh, har du beställt mat?" sa han och lät glad.
"Ja, det ser du väl att jag har. Men det är inte till er" svarade jag honom.
"Och vems hoodie har du på dig?" frågade mamma.
"Eh, en killes bara" sa jag.
"Jaså, vilken killes?" frågade hon.
Jag svarade inte utan gick bara därifrån.
Jag tog med mig maten och bestick in till rummet och stängde dörren. Jag tog av mig hoodien och min kaffedränkta tröja jag hade under och slängde dom på golvet, sen satte jag mig i sängen med min dator och åt samtidigt som jag loggade in på facebook.
Jag klickade in på Robins profil och kom direkt på att han inte hade svarat på mitt sms. Jag kände hur det gjorde ont inom mig. Jag hatade verkligen att bli dissad, och speciellt av honom.
"Godnatt gumman" skrek pappa.
Jag tittade på klockan och såg att den närmade sig 23.30.
"Godnatt" skrek jag tillbaka.
"Jag kanske också borde sova" tänkte jag för mig själv.
Jag gick snabbt iväg till toaletten och borstade tänderna, sedan la jag bort datorn på nattduksbordet. Jag bäddade ner mig själv i sängen och det tog inte länge innan jag slöt mina ögon och somnade.
När jag vaknade morgonen därpå tittade jag ut genom fönstret för att se vad det var för väder. Jag såg att solen lös. Jag gick till toaletten och tappade upp ett bad, och där satt jag i det varma vattnet ett tag innan jag kände hur mina fingrartoppar började bli skrynkliga. Jag lindade en handduk runt kroppen och gick tillbaka till mitt rum för att klä på mig. Jag grävde i väskan innan jag hittade ett par jeans shorts och en grå t-shirt som jag tog på mig, sen sminkade jag mig snabbt.
"Jag går ut ett tag" sa jag till mamma och pappa som fortfarande låg i halvsov i sängen.
Jag gick med raska steg ut från hotellet och tog samma väg till stan som igår. Jag ville ju inte gå vilse. På vägen dit gick jag förbi en liten sjö. Jag stannade upp och tittade ut över vattnet som blänkte av solens strålar.
Plötsligt fick jag en knuff bakifrån och jag kände hur jag blev blöt på höften.
Jag tittade upp och möttes av samma blåa ögon som förra gången.
”Are you kidding me or is this happening again?” sa jag och gapade.
Niall brast ut i skratt.
”What’s so funny? Do you always have to drink something when you're out walking?”
”I guess so.. why are you so serious, this is pretty funny, right?” sa han och log.
”Do you wanna know why I’m so serious? Beacause I don’t like you and you just keep on ruine my days by spill things over me. You're so clumsy” skrek jag åt honom.
Niall blev tyst i några sekunder.
"Wait.. you did this on purpose, didn't you?" sa jag och tittade honom rakt i ögonen.
"Maybe.."
_____________________________________________________________________________________
Skrev färdigt det här kapitlet väldigt snabbt nu, så jag förstår er om ni inte tyckte att det blev så bra. Har ni några tips eller önskemål på vad som skulle kunna hända längre fram i novellen så kan ni ju kommentera. Det är ju alltid kul med lite nya idéer!
Vad tycker ni? Bomba med kommentarer nu! Sötisar :D
I want you - Kapitel 4
Senaste:
Jag fortsätte gå en bit efter gatan. Det var mycket folk och jag såg knappt vart jag gick. Plötsligt kände jag hur jag blev blöt och varm över bröstet. Jag tittade ner och såg att jag hade fått kaffe över hela min tröja.
"What are you doing?" skrek jag med en arg röst. Jag vände blicken uppåt och möttes av två blåa ögon.
"Oh, I'm really sorry".
_____________________________________________________________________________________
"Mh, it’s okay" mumlade jag tillbaka.
Jag kände igen honom och jag var helt säkert på att jag hade sett honom någostans tidigare, men vart?
”Hi, I’m Niall” sa killen och sträckte fram handen mot mig. Jag tog tag i den och skakade den försiktigt.
”I’m Nathalie” sa jag samtidigt som jag försökte torka bort kaffet från min tröja.
"Nice to meet you, Nathalie. And I'm so sorry for that, I didn't meen to..". Jag avbröt honom.
”Wait.. are you the blond guy from.. One Direction?” fick jag ur mig. Jag kände att jag såg fundersam ut.
”Yes, I am! I thought you didn't know about us. You were so calm when you saw me” svarade han.
”Well, I had no reason not to be. I’m definitely not a fan” svarade jag kaxigt.
"Oh, okay" sa han. Jag hörde på hans röst att han blev förvånad och han tittade på mig med besvikna ögon. Ingen av oss sa någonting och en pinsam tystnad uppstod. Jag kliade mig i nacken.
"Gotta go" fick jag ur mig och var påväg att gå därifrån.
"But wait" skrek han och började snabbt ta av sig sin röda hoodie.
"Take this, you can't go around and look like that" Han sträckte fram den mot mig.
Jag blev osäker men tog emot den ändå, han försökte säkert bara vara snäll. Och hade hade rätt, jag kan inte gå runt med kaffe över hela tröjan. Jag ryckte hoodien från hans händer och satte på mig den.
"Thank you, I guess" sa jag och rynkade på pannan.
"Your welcome, see you around!" sa han och gick därifrån.
"Bye" klämde jag ur mig även fast jag visste att han inte hörde, han hade redan gått.
Jag började gå längs med gatan och tillslut såg jag en skylt där det stod "Nandos", samtidigt hörde jag hur min mage kurrade som om jag inte hade ätit på flera dagar. Jag gick in för att beställa något som jag kunde ta med mig till hotellet. Jag ville absolut inte sitta här ensam och äta.
Jag gick fram till disken där det stod en lång man med förkläde.
"Hi, I would like to order chicken and pommes frites" sa jag vänligt.
"Okay, do you wanna eat here?" frågade mannen.
"No, I take it with me" svarade jag honom.
"Okay, that would be five pund, thanks" sa han. Jag gav honom pengarna.
"It's done in about five to ten minutes. If you want you can sit over there and wait" sa han och pekade på en soffa som stod bredvid ingången.
"Thank you" sa jag. Jag vände mig om och gick dit. När jag satt där och väntade började jag fundera lite.
"Varför var jag inte kaxigare mot Niall?" tänkte jag. Enligt mig var dom divor allihop, dom tror att dom är så snygga och kända, och så bryr dom sig inte om sina fans heller. Dom förtjänar inte att bli omtyckta.
Jag kände hur mobilen vibrerade i fickan. Jag tog upp den och tittade på skärmen, "ett nytt sms".
_____________________________________________________________________________________
Den första som gissade rätt på vem det var hon träffade var den här tjejen, kolla in hennes fina blogg!
Vi vill också säga tack för alla snälla kommentarer. Det här är den första novellen som jag (Cissi) skriver så det är jätte kul att ni tycker om den. Sprid den gärna, det blir bara roligare att skriva ju fler som läser.
Minst 15 kommentarer för nästa kapitel, men vi försöker med 20, okej? ;)
Jag fortsätte gå en bit efter gatan. Det var mycket folk och jag såg knappt vart jag gick. Plötsligt kände jag hur jag blev blöt och varm över bröstet. Jag tittade ner och såg att jag hade fått kaffe över hela min tröja.
"What are you doing?" skrek jag med en arg röst. Jag vände blicken uppåt och möttes av två blåa ögon.
"Oh, I'm really sorry".
_____________________________________________________________________________________
"Mh, it’s okay" mumlade jag tillbaka.
Jag kände igen honom och jag var helt säkert på att jag hade sett honom någostans tidigare, men vart?
”Hi, I’m Niall” sa killen och sträckte fram handen mot mig. Jag tog tag i den och skakade den försiktigt.
”I’m Nathalie” sa jag samtidigt som jag försökte torka bort kaffet från min tröja.
"Nice to meet you, Nathalie. And I'm so sorry for that, I didn't meen to..". Jag avbröt honom.
”Wait.. are you the blond guy from.. One Direction?” fick jag ur mig. Jag kände att jag såg fundersam ut.
”Yes, I am! I thought you didn't know about us. You were so calm when you saw me” svarade han.
”Well, I had no reason not to be. I’m definitely not a fan” svarade jag kaxigt.
"Oh, okay" sa han. Jag hörde på hans röst att han blev förvånad och han tittade på mig med besvikna ögon. Ingen av oss sa någonting och en pinsam tystnad uppstod. Jag kliade mig i nacken.
"Gotta go" fick jag ur mig och var påväg att gå därifrån.
"But wait" skrek han och började snabbt ta av sig sin röda hoodie.
"Take this, you can't go around and look like that" Han sträckte fram den mot mig.
Jag blev osäker men tog emot den ändå, han försökte säkert bara vara snäll. Och hade hade rätt, jag kan inte gå runt med kaffe över hela tröjan. Jag ryckte hoodien från hans händer och satte på mig den.
"Thank you, I guess" sa jag och rynkade på pannan.
"Your welcome, see you around!" sa han och gick därifrån.
"Bye" klämde jag ur mig även fast jag visste att han inte hörde, han hade redan gått.
Jag började gå längs med gatan och tillslut såg jag en skylt där det stod "Nandos", samtidigt hörde jag hur min mage kurrade som om jag inte hade ätit på flera dagar. Jag gick in för att beställa något som jag kunde ta med mig till hotellet. Jag ville absolut inte sitta här ensam och äta.
Jag gick fram till disken där det stod en lång man med förkläde.
"Hi, I would like to order chicken and pommes frites" sa jag vänligt.
"Okay, do you wanna eat here?" frågade mannen.
"No, I take it with me" svarade jag honom.
"Okay, that would be five pund, thanks" sa han. Jag gav honom pengarna.
"It's done in about five to ten minutes. If you want you can sit over there and wait" sa han och pekade på en soffa som stod bredvid ingången.
"Thank you" sa jag. Jag vände mig om och gick dit. När jag satt där och väntade började jag fundera lite.
"Varför var jag inte kaxigare mot Niall?" tänkte jag. Enligt mig var dom divor allihop, dom tror att dom är så snygga och kända, och så bryr dom sig inte om sina fans heller. Dom förtjänar inte att bli omtyckta.
Jag kände hur mobilen vibrerade i fickan. Jag tog upp den och tittade på skärmen, "ett nytt sms".
_____________________________________________________________________________________
Den första som gissade rätt på vem det var hon träffade var den här tjejen, kolla in hennes fina blogg!
Vi vill också säga tack för alla snälla kommentarer. Det här är den första novellen som jag (Cissi) skriver så det är jätte kul att ni tycker om den. Sprid den gärna, det blir bara roligare att skriva ju fler som läser.
Minst 15 kommentarer för nästa kapitel, men vi försöker med 20, okej? ;)
I want you - Kapitel 3
Senaste:
Till slut var det dags att kliva på planet. Jag kände hur det pirrade i magen. Jag satte mig på stolen längst in och tittade ut genom fönster. Mamma satte sig bredvid mig. 10 minuter senare lyfte vi.
"London, here i come!" tänkte jag för mig själv.
_____________________________________________________________________________________
Vi satt på planet i ungefär två och en halv timma innan vi sakta började åka neråt. Plötsligt kände jag hur hjulen under planet nuddade marken. Det enda jag fick fram var ett pip-ljud.
"Hur är det gumman?" frågade mamma.
"Ta det lugnt, mamma. Jag är bara så glad över att vara här" svarade jag och gav henne ett stort léende.
Alla ställde sig upp och förberedde sig för att kliva av planet. När jag kom ut tittade jag mig omkring. Jag såg inte så mycket förutom flygplatsen och en massa flygplan. Vi började gå in för att hämta våra väskor.
Vi stod och väntade bredvid rullbandet ett tag innan vi såg att väskorna kom.
"Nu kommer dom" mumlade pappa.
Vi tog våra väskor och släpade dom ut för att se om det fanns någon taxi som kunde köra oss till hotellet. Vi hoppade in i en ledig taxi som stod parkerad på sidan av vägen. "Holiday Villa Hotel" sa pappa till chauffören. Jag slöt ögonen och somnade innan vi ens hade börjat åka. Efter en liten stund vaknade jag av att mamma plötsligt strök mig på kinden. Jag ryckte till och tittade ut genom bilrutan.
Jag såg en stort, vitt hotell med gröna växter överallt. Det var då jag förstod att det var här skulle spendera dom tre närmsta veckorna. Det kändes mer än okej.
Pappa betalade chauffören och vi tog ut våra väskor från taxin och gick för att checka in.
"Welcome" sa mannen bakom receptionsdisken.
"Thank you. I want to check in, please" sa mamma.
"What's your name?" fråga han.
"Karin Eriksson" svarade mamma.
"Room 93, here's your key" sa mannen och sträckte fram en nyckel. Mamma tog emot den.
"I hope you will like it here on Holiday Villa Hotel, good evening"
"Thank you" sa vi alla i kör.
Jag slet nyckeln från mammas hand och började gå med snabba steg för att leta upp rummet. Mamma och pappa låg tätt bakom mig och jag såg i ögonvrån att dom nästan fick springa för att hinna med mig.
"89, 90, 91, 92, 93, Här är det!" sa jag samtidigt som vi gick igenom korridoren och kollade på numret på alla dörrar. Jag låste upp dörren och möttes av ett stort, vitt rum. Jag la min väska på golvet gick runt för att leta upp ett rum jag ville sova i. Jag gick in i ett rum med dubbelsäng och balkong, jag slängde mig på sängen.
"Här sover jag!" skrek jag till mamma och pappa som fortfarande stod kvar i hallen och beskådade rummet.
Det fanns ett kök, vardagsrum, en stor toalett med bubbelpool och ett till sovrum med dubbelsäng, allt var perfekt. Jag reste mig upp från sängen och gick mot balkongen för att öppna dörren, men jag stängde den lika snabbt när jag kände hur en kall vind kom in i rummet. Jag slängde mig på sängen igen och tog fram mobilen för att titta vad klockan var, pågrund av tidsskilladen var klockan bara 20.17.
"Nathalie, kom hit" skrek mamma.
Jag gick till hallen för att fråga vad hon ville.
"Vad är det?" sa jag.
"Jag och pappa tänkte gå och kolla lite på stan, kommer du med?" frågade hon.
Egentligen hade jag hellre stannat på hotellet och packat upp alla saker, men det var väl lika bra att hänga med ändå. London var säkert jätte fint på kvällen. Solen sken fortfarande även fast klockan var över åtta. Åh, vad jag älskar sommaren. Det blåste dock lite men det gjorde ingenting.
"Ja, vänta" sa jag, och jag sprang in till rummet för att hämta mina solglasögon. Jag tog en snabb titt i spegeln.
"Så, nu går vi" sa jag när jag kom tillbaka.
Vi låste dörren och började gå. Hotellet låg nästan i stan så vi behövde inte gå långt innan vi var framme.
"Jag och mamma tänkte gå in här" sa pappa och pekade på en klädaffär för män.
Jag hade ingen lust att gå runt i klädaffärer just nu, jag ville bara gå runt och titta, bara njuta av London.
"Okej, men ring mig när ni är klara, jag ska bara gå runt och titta lite" svarade jag snabbt.
Jag fortsätte gå en bit efter gatan. Det var mycket folk och jag såg knappt vart jag gick. Plötsligt kände jag hur jag blev blöt och varm över bröstet. Jag tittade ner och såg att jag hade fått kaffe över hela min tröja.
"What are you doing?" skrek jag med en arg röst. Jag vände blicken uppåt och möttes av två blåa ögon.
"Oh, I'm really sorry".
_____________________________________________________________________________________
Oj, hur kommer det här gå? Och vem är det hon träffar? Gissa! Den första som gissar rätt får en länk.
Minst 10 kommentarer för nästa kapitel :D
Till slut var det dags att kliva på planet. Jag kände hur det pirrade i magen. Jag satte mig på stolen längst in och tittade ut genom fönster. Mamma satte sig bredvid mig. 10 minuter senare lyfte vi.
"London, here i come!" tänkte jag för mig själv.
_____________________________________________________________________________________
Vi satt på planet i ungefär två och en halv timma innan vi sakta började åka neråt. Plötsligt kände jag hur hjulen under planet nuddade marken. Det enda jag fick fram var ett pip-ljud.
"Hur är det gumman?" frågade mamma.
"Ta det lugnt, mamma. Jag är bara så glad över att vara här" svarade jag och gav henne ett stort léende.
Alla ställde sig upp och förberedde sig för att kliva av planet. När jag kom ut tittade jag mig omkring. Jag såg inte så mycket förutom flygplatsen och en massa flygplan. Vi började gå in för att hämta våra väskor.
Vi stod och väntade bredvid rullbandet ett tag innan vi såg att väskorna kom.
"Nu kommer dom" mumlade pappa.
Vi tog våra väskor och släpade dom ut för att se om det fanns någon taxi som kunde köra oss till hotellet. Vi hoppade in i en ledig taxi som stod parkerad på sidan av vägen. "Holiday Villa Hotel" sa pappa till chauffören. Jag slöt ögonen och somnade innan vi ens hade börjat åka. Efter en liten stund vaknade jag av att mamma plötsligt strök mig på kinden. Jag ryckte till och tittade ut genom bilrutan.
Jag såg en stort, vitt hotell med gröna växter överallt. Det var då jag förstod att det var här skulle spendera dom tre närmsta veckorna. Det kändes mer än okej.
Pappa betalade chauffören och vi tog ut våra väskor från taxin och gick för att checka in.
"Welcome" sa mannen bakom receptionsdisken.
"Thank you. I want to check in, please" sa mamma.
"What's your name?" fråga han.
"Karin Eriksson" svarade mamma.
"Room 93, here's your key" sa mannen och sträckte fram en nyckel. Mamma tog emot den.
"I hope you will like it here on Holiday Villa Hotel, good evening"
"Thank you" sa vi alla i kör.
Jag slet nyckeln från mammas hand och började gå med snabba steg för att leta upp rummet. Mamma och pappa låg tätt bakom mig och jag såg i ögonvrån att dom nästan fick springa för att hinna med mig.
"89, 90, 91, 92, 93, Här är det!" sa jag samtidigt som vi gick igenom korridoren och kollade på numret på alla dörrar. Jag låste upp dörren och möttes av ett stort, vitt rum. Jag la min väska på golvet gick runt för att leta upp ett rum jag ville sova i. Jag gick in i ett rum med dubbelsäng och balkong, jag slängde mig på sängen.
"Här sover jag!" skrek jag till mamma och pappa som fortfarande stod kvar i hallen och beskådade rummet.
Det fanns ett kök, vardagsrum, en stor toalett med bubbelpool och ett till sovrum med dubbelsäng, allt var perfekt. Jag reste mig upp från sängen och gick mot balkongen för att öppna dörren, men jag stängde den lika snabbt när jag kände hur en kall vind kom in i rummet. Jag slängde mig på sängen igen och tog fram mobilen för att titta vad klockan var, pågrund av tidsskilladen var klockan bara 20.17.
"Nathalie, kom hit" skrek mamma.
Jag gick till hallen för att fråga vad hon ville.
"Vad är det?" sa jag.
"Jag och pappa tänkte gå och kolla lite på stan, kommer du med?" frågade hon.
Egentligen hade jag hellre stannat på hotellet och packat upp alla saker, men det var väl lika bra att hänga med ändå. London var säkert jätte fint på kvällen. Solen sken fortfarande även fast klockan var över åtta. Åh, vad jag älskar sommaren. Det blåste dock lite men det gjorde ingenting.
"Ja, vänta" sa jag, och jag sprang in till rummet för att hämta mina solglasögon. Jag tog en snabb titt i spegeln.
"Så, nu går vi" sa jag när jag kom tillbaka.
Vi låste dörren och började gå. Hotellet låg nästan i stan så vi behövde inte gå långt innan vi var framme.
"Jag och mamma tänkte gå in här" sa pappa och pekade på en klädaffär för män.
Jag hade ingen lust att gå runt i klädaffärer just nu, jag ville bara gå runt och titta, bara njuta av London.
"Okej, men ring mig när ni är klara, jag ska bara gå runt och titta lite" svarade jag snabbt.
Jag fortsätte gå en bit efter gatan. Det var mycket folk och jag såg knappt vart jag gick. Plötsligt kände jag hur jag blev blöt och varm över bröstet. Jag tittade ner och såg att jag hade fått kaffe över hela min tröja.
"What are you doing?" skrek jag med en arg röst. Jag vände blicken uppåt och möttes av två blåa ögon.
"Oh, I'm really sorry".
_____________________________________________________________________________________
Oj, hur kommer det här gå? Och vem är det hon träffar? Gissa! Den första som gissar rätt får en länk.
Minst 10 kommentarer för nästa kapitel :D
I want you - Kapitel 2
Senaste:
När jag satt på bussen på väg hem tänkte jag på London och hur kul det skulle bli. Planet skulle lyfta om bara några timmar. Jag kände hur ett léende kröp upp i mina mungipor.
"Och varför ser du så glad ut?" hörde jag någon fråga. Det var Robin som kom och satte sig bredvid mig.
_____________________________________________________________________________________
”Oj, hej. Det var bara en sak jag tänkte på” svarade jag generat.
Jag har gillat Robin ganska länge nu. Han började i min klass för ungefär ett halvår sen. Jag minns så väl när han klev in i klassrummet den där dagen. Jag kunde inte sluta titta på honom.
”Får man fråga vad?” skrattade Robin och tittade på mig med en fundersam blick.
”Nja, jag vet inte” svarade jag honom.
”Nu ska jag av, vi ses väl” sa Robin och klev av bussen. Jag tittade på honom genom fönstret när han gick utanför. Han var så fin. Bara en liten stund därefter skulle jag också av. Jag släpade fötterna mot gruset när jag gick på gången in till vår lägenhet. Jag öppnade dörren och gick in.
”Hallå?” skrek jag och väntade på att någon skulle svara.
Ingen sa något så jag tog för givet att ingen var hemma. Jag gick in på mitt rum och snubblade nästan över alla kläder jag slängt ut på golvet i morse. Jag tryckte tillbaka alla kläder in i resväskan och stängde den. Jag gäspade stort och kände att mina ögon sved. Jag bestämde mig för att gå och vila en stund så jag kunde hålla mig vaken hela flygresan. Jag kastade mig på sängen och drog täcket över huvudet.
Några timmar senare hörde jag mamma skrika.
"Nathalie, vi ska åka nu!"
Jag hoppade snabbt upp från sängen, tog resväskan i ena handen och min dator i den andra och gick ut till hallen.
"Du glömmer väl ingenting nu?" frågade mamma.
"Nej, jag hoppas inte det" svarade jag.
Jag öppnade ytterdörren och gick ut mot bilen. Pappa stod och packade in alla väskor så jag räckte fram min resväska till honom och han tog emot den. Jag hoppade in i baksätet, sen tog jag fram mitt headset från fickan och slog igång musik. Bilresan till flygplatsen kändes lång, men det var nog för att jag var så himla spänd. Det här skulle bli så kul!
Väl framme på flygplatsen satte vi oss i ett café och väntade på flyget. Jag bad mamma gå och köpa glass till mig samtidigt som jag tog fram min mobil och kollade runt lite på Twitter för att fördriva tiden. Jag såg att Liam från One Direction hade twittrat "Back i London now! x". Jag la bort mobilen och tänkte inte mer på det.
Till slut var det dags att kliva på planet. Jag kände hur det pirrade i magen. Jag satte mig på stolen längst in och tittade ut genom fönster. Mamma satte sig bredvid mig. 10 minuter senare lyfte vi.
"London, here i come!" tänkte jag för mig själv.
_____________________________________________________________________________________
Jag vet att det blev kort, men ni är ju så dåliga på att kommentera. Kom igen, minst 8 kommenterar för nästa kapitel!
Läs lite om novellen här.
När jag satt på bussen på väg hem tänkte jag på London och hur kul det skulle bli. Planet skulle lyfta om bara några timmar. Jag kände hur ett léende kröp upp i mina mungipor.
"Och varför ser du så glad ut?" hörde jag någon fråga. Det var Robin som kom och satte sig bredvid mig.
_____________________________________________________________________________________
”Oj, hej. Det var bara en sak jag tänkte på” svarade jag generat.
Jag har gillat Robin ganska länge nu. Han började i min klass för ungefär ett halvår sen. Jag minns så väl när han klev in i klassrummet den där dagen. Jag kunde inte sluta titta på honom.
”Får man fråga vad?” skrattade Robin och tittade på mig med en fundersam blick.
”Nja, jag vet inte” svarade jag honom.
”Nu ska jag av, vi ses väl” sa Robin och klev av bussen. Jag tittade på honom genom fönstret när han gick utanför. Han var så fin. Bara en liten stund därefter skulle jag också av. Jag släpade fötterna mot gruset när jag gick på gången in till vår lägenhet. Jag öppnade dörren och gick in.
”Hallå?” skrek jag och väntade på att någon skulle svara.
Ingen sa något så jag tog för givet att ingen var hemma. Jag gick in på mitt rum och snubblade nästan över alla kläder jag slängt ut på golvet i morse. Jag tryckte tillbaka alla kläder in i resväskan och stängde den. Jag gäspade stort och kände att mina ögon sved. Jag bestämde mig för att gå och vila en stund så jag kunde hålla mig vaken hela flygresan. Jag kastade mig på sängen och drog täcket över huvudet.
Några timmar senare hörde jag mamma skrika.
"Nathalie, vi ska åka nu!"
Jag hoppade snabbt upp från sängen, tog resväskan i ena handen och min dator i den andra och gick ut till hallen.
"Du glömmer väl ingenting nu?" frågade mamma.
"Nej, jag hoppas inte det" svarade jag.
Jag öppnade ytterdörren och gick ut mot bilen. Pappa stod och packade in alla väskor så jag räckte fram min resväska till honom och han tog emot den. Jag hoppade in i baksätet, sen tog jag fram mitt headset från fickan och slog igång musik. Bilresan till flygplatsen kändes lång, men det var nog för att jag var så himla spänd. Det här skulle bli så kul!
Väl framme på flygplatsen satte vi oss i ett café och väntade på flyget. Jag bad mamma gå och köpa glass till mig samtidigt som jag tog fram min mobil och kollade runt lite på Twitter för att fördriva tiden. Jag såg att Liam från One Direction hade twittrat "Back i London now! x". Jag la bort mobilen och tänkte inte mer på det.
Till slut var det dags att kliva på planet. Jag kände hur det pirrade i magen. Jag satte mig på stolen längst in och tittade ut genom fönster. Mamma satte sig bredvid mig. 10 minuter senare lyfte vi.
"London, here i come!" tänkte jag för mig själv.
_____________________________________________________________________________________
Jag vet att det blev kort, men ni är ju så dåliga på att kommentera. Kom igen, minst 8 kommenterar för nästa kapitel!
Läs lite om novellen här.
I want you - Kapitel 1
”Pip, pip, pip”, jag hörde hur alarmet ringde. Jag öppnade snabbt ögonen och började leta efter mobilen som låg begravd under kudden. Jag kollade på klockan, 07.11. Idag var det en speciell dag, idag skulle jag åka till London med mina föräldrar. Jag hade inte varit i utomlands förut så jag såg verkligen fram emot det. Jag ville egentligen inte åka till skolan idag, men flyget skulle inte gå förrän sent i kväll så mamma tvingade mig att åka ändå. Jag gick mot garderoben för att välja vad jag skulle ha på mig när jag insåg att det nästan var tomt. Jag hade ju packat ner det mesta redan. Jag tog fram resväskan och började gräva ut alla kläder på golvet. Till slut hittade jag ett par jeans och en kofta som jag snabbt drog på mig samtidigt som jag gick mot toaletten. Jag mötte mamma i dörröppningen.
"Godmorgon mamma" svarade jag och log.
Jag gick in på toaletten och slängde på lite mascara på ögonfransarna. Borstade snabbt tänderna och gick sen in till köket för att ta en frukt som jag kunde äta på bussen.
"Här har du gumman" sa mamma, samtidigt som hon räckte fram ett äpple till mig och jag tog emot det.
"Tack, måste skynda mig så jag inte missar bussen. Älskar dig" svarade jag. Jag tog min väska från hallen och sprang ut. Jag stod och väntade ett litet tag innan jag såg att bussen kom. Den stannade och jag hoppade på. Jag tittade runt lite i bussen och såg att Rebecka och Sanna satt nästan längst bak. Jag gick och satte mig framför dom.
"Hej tjejer" sa jag och log stort.
"Hej Nathalie" sa sa Sanna och log tillbaka.
Rebecka märkte inte att jag hade kommit.
"Rebecka!" nästan skrek jag. Rebecka tog av sig hörlurarna.
"Oj, förlåt. Jag lyssnade på One Direction. Märkte inte att du klev på. Hej!" sa hon.
"Är jag förvånad?" skrattade jag. Rebecka fnittrade.
Jag lutade mig bak och tog en stor tugga av mitt äpple. Väl framme på skolan stannade bussen och alla klev av. Solen bländade mig och jag kisade med ögonen.
"Visst är det idag du åker till London?" frågade Rebecka.
"Ja" sa jag och log mot henne.
"Åh, jag är så avundsjuk! One Direction bor ju där, tänk om du träffar dom?" sa hon.
"Jag bryr mig inte. Dom suger" sa jag ganska lågt så att jag inte skulle låta arg. Sanna gav mig en sur blick.
Jag har faktiskt aldrig tyckt om dom. Deras låtar är dåliga och dom ser ju inte direkt bra ut. Rebecka och Sanna har varit galna i dom i flera månader, och även fast dom är mina bästa vänner så har jag aldrig blivit smittad av den så kallade Direction Infection. Jag förstår inte varför dom tycker om dom så mycket.
Vi började gå mot våra skåp för att lämna väskorna.
"Vad har vi för lektion nu?" frågade jag Sanna.
"Matte" svarade hon snabbt.
Jag tittade på klockan och såg att jag började för 2 minuter sen. Jag tog snabbt tag i min mattebok och gick med långa, snabba steg iväg till lektionen. Läraren tittade argt på mig när jag öppnade dörren till klassrummet.
"Förlåt för att jag kom för sent" fick jag ur mig.
Jag gick och satte mig i ett tomt bord längst bak i klassrummet. Jag slog upp matteboken och räknade några tal innan jag såg att Rebecka och Sanna klev in i klassrummet. Jag viftade med handen så att dom skulle se mig. Dom satte sig bredvid mig och började räkna. Lektionen rann iväg ganska snabbt, och det gjorde resten av dagen också. När jag satt på bussen på väg hem tänkte jag på London och hur kul det skulle bli. Planet skulle lyfta om bara några timmar. Jag kände hur ett léende kröp upp i mina mungipor.
"Och varför ser du så glad ut?" hörde jag någon fråga. Det var Robin som kom och satte sig bredvid mig.
_____________________________________________________________________________________
Första kapitlet klart! Vad tycker ni? Kommentera!
Om novellen - I want you
Novellen heter I want you och kommer handla om 17-åriga Nathalie. Hon åker till London med sin mamma och pappa. Där träffar hon... ingen mindre än One Direction. Vad som kommer hända sedan får ni läsa under novellens gång. Tror ni hon kommer börja gilla någon av killarna, eller hon kanske total-dissar dem? Vem vet? Ta reda på det i novellen. /Julia & Cissi.
