"Godmorgon gumman" sa hon.
"Godmorgon mamma" svarade jag och log.
Jag gick in på toaletten och slängde på lite mascara på ögonfransarna. Borstade snabbt tänderna och gick sen in till köket för att ta en frukt som jag kunde äta på bussen.
"Här har du gumman" sa mamma, samtidigt som hon räckte fram ett äpple till mig och jag tog emot det.
"Tack, måste skynda mig så jag inte missar bussen. Älskar dig" svarade jag. Jag tog min väska från hallen och sprang ut. Jag stod och väntade ett litet tag innan jag såg att bussen kom. Den stannade och jag hoppade på. Jag tittade runt lite i bussen och såg att Rebecka och Sanna satt nästan längst bak. Jag gick och satte mig framför dom.
"Hej tjejer" sa jag och log stort.
"Hej Nathalie" sa sa Sanna och log tillbaka.
Rebecka märkte inte att jag hade kommit.
"Rebecka!" nästan skrek jag. Rebecka tog av sig hörlurarna.
"Oj, förlåt. Jag lyssnade på One Direction. Märkte inte att du klev på. Hej!" sa hon.
"Är jag förvånad?" skrattade jag. Rebecka fnittrade.
Jag lutade mig bak och tog en stor tugga av mitt äpple. Väl framme på skolan stannade bussen och alla klev av. Solen bländade mig och jag kisade med ögonen.
"Visst är det idag du åker till London?" frågade Rebecka.
"Ja" sa jag och log mot henne.
"Åh, jag är så avundsjuk! One Direction bor ju där, tänk om du träffar dom?" sa hon.
"Jag bryr mig inte. Dom suger" sa jag ganska lågt så att jag inte skulle låta arg. Sanna gav mig en sur blick.
Jag har faktiskt aldrig tyckt om dom. Deras låtar är dåliga och dom ser ju inte direkt bra ut. Rebecka och Sanna har varit galna i dom i flera månader, och även fast dom är mina bästa vänner så har jag aldrig blivit smittad av den så kallade Direction Infection. Jag förstår inte varför dom tycker om dom så mycket.
Vi började gå mot våra skåp för att lämna väskorna.
"Vad har vi för lektion nu?" frågade jag Sanna.
"Matte" svarade hon snabbt.
Jag tittade på klockan och såg att jag började för 2 minuter sen. Jag tog snabbt tag i min mattebok och gick med långa, snabba steg iväg till lektionen. Läraren tittade argt på mig när jag öppnade dörren till klassrummet.
"Förlåt för att jag kom för sent" fick jag ur mig.
Jag gick och satte mig i ett tomt bord längst bak i klassrummet. Jag slog upp matteboken och räknade några tal innan jag såg att Rebecka och Sanna klev in i klassrummet. Jag viftade med handen så att dom skulle se mig. Dom satte sig bredvid mig och började räkna. Lektionen rann iväg ganska snabbt, och det gjorde resten av dagen också. När jag satt på bussen på väg hem tänkte jag på London och hur kul det skulle bli. Planet skulle lyfta om bara några timmar. Jag kände hur ett léende kröp upp i mina mungipor.
"Och varför ser du så glad ut?" hörde jag någon fråga. Det var Robin som kom och satte sig bredvid mig.
_____________________________________________________________________________________
Första kapitlet klart! Vad tycker ni? Kommentera!