Senaste:
Till slut var det dags att kliva på planet. Jag kände hur det pirrade i magen. Jag satte mig på stolen längst in och tittade ut genom fönster. Mamma satte sig bredvid mig. 10 minuter senare lyfte vi.
"London, here i come!" tänkte jag för mig själv.
_____________________________________________________________________________________

Vi satt på planet i ungefär två och en halv timma innan vi sakta började åka neråt. Plötsligt kände jag hur hjulen under planet nuddade marken. Det enda jag fick fram var ett pip-ljud.
"Hur är det gumman?" frågade mamma.
"Ta det lugnt, mamma. Jag är bara så glad över att vara här" svarade jag och gav henne ett stort léende.
Alla ställde sig upp och förberedde sig för att kliva av planet. När jag kom ut tittade jag mig omkring. Jag såg inte så mycket förutom flygplatsen och en massa flygplan. Vi började gå in för att hämta våra väskor.
Vi stod och väntade bredvid rullbandet ett tag innan vi såg att väskorna kom.
"Nu kommer dom" mumlade pappa.
Vi tog våra väskor och släpade dom ut för att se om det fanns någon taxi som kunde köra oss till hotellet. Vi hoppade in i en ledig taxi som stod parkerad på sidan av vägen. "Holiday Villa Hotel" sa pappa till chauffören. Jag slöt ögonen och somnade innan vi ens hade börjat åka. Efter en liten stund vaknade jag av att mamma plötsligt strök mig på kinden. Jag ryckte till och tittade ut genom bilrutan.
Jag såg en stort, vitt hotell med gröna växter överallt. Det var då jag förstod att det var här skulle spendera dom tre närmsta veckorna. Det kändes mer än okej.
Pappa betalade chauffören och vi tog ut våra väskor från taxin och gick för att checka in.
"Welcome" sa mannen bakom receptionsdisken.
"Thank you. I want to check in, please" sa mamma.
"What's your name?" fråga han.
"Karin Eriksson" svarade mamma.
"Room 93, here's your key" sa mannen och sträckte fram en nyckel. Mamma tog emot den.
"I hope you will like it here on Holiday Villa Hotel, good evening"
"Thank you" sa vi alla i kör.
Jag slet nyckeln från mammas hand och började gå med snabba steg för att leta upp rummet. Mamma och pappa låg tätt bakom mig och jag såg i ögonvrån att dom nästan fick springa för att hinna med mig.
"89, 90, 91, 92, 93, Här är det!" sa jag samtidigt som vi gick igenom korridoren och kollade på numret på alla dörrar. Jag låste upp dörren och möttes av ett stort, vitt rum. Jag la min väska på golvet gick runt för att leta upp ett rum jag ville sova i. Jag gick in i ett rum med dubbelsäng och balkong, jag slängde mig på sängen.
"Här sover jag!" skrek jag till mamma och pappa som fortfarande stod kvar i hallen och beskådade rummet.
Det fanns ett kök, vardagsrum, en stor toalett med bubbelpool och ett till sovrum med dubbelsäng, allt var perfekt. Jag reste mig upp från sängen och gick mot balkongen för att öppna dörren, men jag stängde den lika snabbt när jag kände hur en kall vind kom in i rummet. Jag slängde mig på sängen igen och tog fram mobilen för att titta vad klockan var, pågrund av tidsskilladen var klockan bara 20.17.
"Nathalie, kom hit" skrek mamma.
Jag gick till hallen för att fråga vad hon ville.
"Vad är det?" sa jag.
"Jag och pappa tänkte gå och kolla lite på stan, kommer du med?" frågade hon.
Egentligen hade jag hellre stannat på hotellet och packat upp alla saker, men det var väl lika bra att hänga med ändå. London var säkert jätte fint på kvällen. Solen sken fortfarande även fast klockan var över åtta. Åh, vad jag älskar sommaren. Det blåste dock lite men det gjorde ingenting.
"Ja, vänta" sa jag, och jag sprang in till rummet för att hämta mina solglasögon. Jag tog en snabb titt i spegeln.
"Så, nu går vi" sa jag när jag kom tillbaka.
Vi låste dörren och började gå. Hotellet låg nästan i stan så vi behövde inte gå långt innan vi var framme.
"Jag och mamma tänkte gå in här" sa pappa och pekade på en klädaffär för män.
Jag hade ingen lust att gå runt i klädaffärer just nu, jag ville bara gå runt och titta, bara njuta av London.
"Okej, men ring mig när ni är klara, jag ska bara gå runt och titta lite" svarade jag snabbt.
Jag fortsätte gå en bit efter gatan. Det var mycket folk och jag såg knappt vart jag gick. Plötsligt kände jag hur jag blev blöt och varm över bröstet. Jag tittade ner och såg att jag hade fått kaffe över hela min tröja.
"What are you doing?" skrek jag med en arg röst. Jag vände blicken uppåt och möttes av två blåa ögon.
"Oh, I'm really sorry".
_____________________________________________________________________________________
Oj, hur kommer det här gå? Och vem är det hon träffar? Gissa! Den första som gissar rätt får en länk.
Minst 10 kommentarer för nästa kapitel :D