I want you - Kapitel 7

Senaste:
Mamma har alltid varit överbeskyddande mot mig. Jag är hennes enda barn så det kanske är därför.
Under samtalet hade jag gått in i mitt sovrum och satt mig på sängen. Ja la mobilen bredvid mig och tog min dator från nattduksbordet. Jag loggade in på Twitter och såg att Niall nyss hade twittrat.
_____________________________________________________________________________________

Jag tyckte att det kändes konstigt att han skrev så, jag vet inte varför men jag kände att jag fick press på mig på att göra kvällen bra. Plötsligt gav datorn ifrån sig ljudet av att någon hade skrivit i chatten på Facebook. Jag klickade på Facebook-fliken och såg att det var Sanna som hade skrivit.
"Hello, babygirl! Här får du en hälsning från Sverige och dina bästa vänner. Logga in på Skype, Skynda dig"
Jag log när jag läste det. Jag saknade verkligen Sanna och Rebecka även fast jag hade träffat dom på skolan igår.
"Okej, jag loggar in nu" svarade jag.
Jag gjorde som hon sa och direkt jag hade loggat in såg jag att Sanna ringde.
Jag svarade snabbt.
"Hej Natta, vi saknar dig jätte mycket. Hur har du det?" sa dom båda i kör och skrattade.
"Jag saknar er också, jag har det jätte bra faktiskt" sa jag och log mot skärmen.
Det blev tyst ett tag.
Ni skulle bara veta vad jag ska göra ikväll” utbrast jag.
Tell us
Eller förresten, det var ingenting” sa jag. Jag ångrade mig. Dom skulle ju flippa ur helt och hållet om dom fick veta. Det kanske var bäst att hålla det hemligt, ett tag i alla fall.
Okej..?
Jag kände hur mobilen vibrerade. Jag tog upp den från sängen och såg att jag hade fått ett sms från Niall.
Meet me by the lake at 6 pm so I can show you the way to the apartment! xx” stod det.
Jag kollade på klockan och såg att den bara var 12.00. Jag hade alltså 6 timmar kvar. Jag svarade direkt tillbaka.
Okay, see you there! xx
Är du kvar?” hörde jag Sanna säga.
Jag jag är kvar, men inte länge till. Ska vila en stund nu. Jag älskar er” sa jag och la sedan på.
Jag stängde ner datan och la mig i sängen för att vila en stund. Jag stängde ögonen och låg där och tänkte på hur kvällen skulle bli. Jag hoppades att dom andra killarna inte skulle tro att jag var Niall's flickvän eller något. För det var jag verkligen inte, inte ens i närheten. Och jag ska ju åka hem om tre veckor, jag kunde inte låta oss bli för nära vänner. Det skulle bli alldeles för jobbigt att åka härifrån då. Hem till Sverige.
Jag kände hur jag sakta somnade. Efter någon timme vaknade jag upp och sträckte ut mig över hela sängen. Jag kollade på klockan, 16.47. Det var lite mer än 1 timme kvar tills jag skulle träffa Niall vid sjön. Jag gick till min väska och försökte hitta något jag kunde ta på mig. Jag ville inte vara för fin, men jag kunde inte heller se ut hur som helst.
"Den här får duga" tänkte jag när jag hittade en enkel, vit klänning.
Jag tog på mig den och ställde mig sen framför spegeln för att beskåda mig själv. Jag tog fram min locktång från sidofacket på väskan och kopplade in den i uttaget. Jag satte mig ner på golvet framför spegeln och väntade på att locktången skulle bli varm. Jag vågade hela håret, men inte för mycket så jag skulle se för fixad ut. Sen gav jag min spegelbild ett snabbt léende innen jag kände att jag var redo att gå. Jag gick ut från sovrummet och märkte att mamma och pappa inte hade kommit tillbaka ännu. Jag gick ut och låste dörren efter mig. Promenaden mot sjön var så mysig, det var varken för kallt eller varmt ute, solen lyste och jag kände mig så fin. När jag kom fram till sjön stod Niall redan och väntade på mig.
"You look so beautiful" sa han och tittade runt över hela min kropp.
"Thank you" svarade jag och log.
"Oh, that smile again. I love it" sa han och jag såg att hans blick var siktad på mina läppar.
Jag log igen och stirrade ner i marken.
"Do you want to stay here for a while or do you wanna go now?" frågade han mig.
Jag visste inte riktigt vad jag ville just nu.
"Uhm, you choose"
svarade jag.
"We go. Come on, this way"
sa han. Vi gick tysta bredvid varandra enda fram till lägenheten.
När vi stod framför dörren kände jag att jag började bli nervös, en klump dök plötsligt upp i min mage.
"Wait.. what if they don't like me, just as I not used to like them?" frågade jag honom.
"Just relaxe, you're gonna be a good friend to us all" sa han och tittade på mig med en "Är du redo-blick".
Jag svalde hårt.
_____________________________________________________________________________________
Pågrund av mycket läxor hinner vi inte göra det längre än såhär idag. Det blev ju lite längre än dom förra så vi hoppas att ni är nöjda i alla fall. Vad tycker ni? Och vad tror ni kommer hända mellan Nathalie och Niall?
Kommentera :D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0