Senaste:
Jag kände hur han la sina armar på mig rygg. Jag tittade dit och han drog mig närmre honom. Han la sina armar runt min kropp och vi hamnade mitt i en kram. Efter några sekunder släppte han mig. Jag tittade på honom.
"I have wanted to do this the whole evening" sa han och skrattade. Jag skrattade också.
_____________________________________________________________________________________

Plötsligt öppnades dörren och Harry klev in.
”We are going to the beach, do you wanna come with us?” frågade han.
”Why not?” sa jag och tittade på Niall. Han nickade instämmande.
Vi ställde oss upp och gick efter Harry ut mot hallen. Zayn, Louis och Liam hade redan klätt på sig. Jag tog upp mina skor från golvet och lutade mig mot väggen för att kunna sätta på mig skorna utan att ramla.
"So, how old are you?" frågade Harry.
"I'm 17, I guess you all are older than me?" svarade jag.
"Yes, I'm 18 and I'm the youngest, Louis is the oldest, he's 20" sa han.
"Okay" sa jag och nickade.
”Are you ready?” frågade Niall och la sin hand på min axel.
”Yeah” sa jag och log.
”Do you think we gonna be attacked by fans?” frågade jag oroligt. Jag tyckte verkligen inte om när det blir för mycket folk. Jag kan inte hantera det.
”No, relaxe, I think it’s okay” sa han samtidigt som vi gick ut genom dörren. Jag pustade ut när jag såg att det inte var några fans utanför. Vi började sakta gå mot stranden. Vi alla gick tillsammans, jag gick bredvid Niall och beskåkade allt omkring mig.
”Have you moved here or are you going home soon?” frågade Liam.
”I’m gonna go home in about three weeks” sa jag och tittade på Niall. Jag såg i hans ögon att han blev ledsen.
”Oh, that's sad. You seem to be a really sweet girl” sa Liam.
”Thank you, you seem to be really sweet boys all of you” sa jag och och försökte le. Jag kände hur jag blev förstörd inombord, jag ville inte hem.
När vi väl var framme vid stranden gick killarna och satte sig i några stolar som stod vid strandkanten.
”I'll just gonna go along the shoreline, call my friends and stuff. I'll be right back” sa jag och vände mig sedan om och gick. När jag kommit en bit bort tog jag upp telefonen. Jag satte mig ner i sanden och slog in Sannas nummer.
Jag kände hur en tår trängde fram när hon svarade. Jag snyftade.
”Hallå? Natta? Vad har hänt?” frågade hon oroligt.
”Jag ska berätta i från början. Niall från One Direction spillde kaffe på mig på stan igår, han bjöd mig hem till dom ikväll, jag har varit där men vi gick vi till stranden precis. Och jag känner att jag börjar tycka om honom, och sen pratade vi om att jag ska åka hem och tre veckor, och jag vill inte. Jag kan inte lämna honom” sa jag och kände hur ännu en tår trängde sig fram från mina ögon.
Sanna blev tyst ett tag.
”Skojar du med mig?” sa hon.
”Varför skulle jag skoja om något sånt här?” tänkte jag.
"Nej, jag skojar inte. Hjälp mig, snälla" sa jag.
"Du är så känslig, du känner honom knappt ännu. Men om du verkligen tycker om honon så borde du göra det bästa av tiden du har där, du vet att du inte kan stanna där för alltid" svarade hon.
"Du har rätt" sa jag samtidigt som jag såg hur Niall kom gåendes mot mitt håll.
”Jag måste gå” sa jag snabbt och la sedan på.
Niall satte sig bredvid mig i sanden och tittade mig i ögonen.
”Is that a tear?” frågade han.
”Oh, no” sa jag och torkade mig i ansiktet med båda händerna.
”What is it? Do you miss your friends?” sa han men en sorgsen röst.
”No, I’m just really sensitiv. I don’t wanna leave London in three weeks. I wanna stay here with you guys” sa jag.
”Maybe we can fix that, talk to your parents and you can stay longer” sa han.

”Are you kidding me? They will never let me do that. They’re so overprotective” sa jag.
”You need to give it a try, okay? But only if you want?” sa han och tittade på mig.
”And if it’s not working, I want this three weeks to be the best weeks ever” fortsatte han.
"I think everything is happening too fast, Niall" sa jag och lutade mitt huvud mot hans axel. Han kysste mig på pannan. Jag stelnade till och tittade ut över vattnet.
"Come on, you can give it a try? Please? I don't want you to leave me" sa han.
"I don't know what I want right now. I don't wanna leave you, but I just can't stay" sa jag.
"I'm not gonna force you to do something you don't want" sa han.
"This is so complicated" sa jag och suckade.
"Come on, try to have a good time with me and the boys now" sa han och tog tag i min hand. Vi ställde oss upp och gick tillbaka till killarna som satt kvar i stolarna vid strandkanten. Louis busvisslade när vi kom tillbaka.
_____________________________________________________________________________________
Oj, vad händer nu? Och är det här en bra längd? Kommentera gärna vad ni tycker om kapitlet :)